S T I C K I G

Äntligen är stora filten klar!

2012-01-06T11:38:00.005+01:00

Så blev jag klar med stora filten till slut! Jag måste medge att jag var rätt så trött på den fram emot slutet dvs de sista 40 centimeterna ungefär! *s*

Jag virkade den här filten i ett vågmönster (ripple) mönster som är lite annorlunda än det jag gjort tidigare. I det här mönstret minskar man genom att hoppa över maskor istället för att göra en ihoptagning vilket ger ett fint hålmönster.

Jag använde garnet LOL som är ett garn gjort delvis av återvunna PET-flaskor. Färgerna har min äldste son valt då jag virkade filten till honom.

Filten blev 200 x 110 cm lång och har nu flyttat upp till äldste sonens säng.

God fortsättning!

2012-01-04T13:08:00.003+01:00

Här har vi firat en lugn jul och ett lugnt nyår med nära och kära. Det har inte hänt så mycket på pysselfronten då jag virkar vidare på stora sonens överkastsfilt. Den är ju rätt stor så det tar sin lilla tid.

Idéer finns det dock gott om och jag har kommit fram till att jag nog måste skaffa mig en skissbok och en uppsättning pennor med bara färgskala så att jag kan få ned mina idéer om färg och form på papper. Jag får massor av fina färgintryck som jag måste skissa upp annars glömmer jag dem lika fort igen när jag inte kan ta tag i ett nytt projekt direkt.

Jag känner också att det börjar bli dags att städa bloggen och kanske fixa en ny design, men det där med design har en tendens att vara lite tidsödande så jag suger på den karamellen ett tag och funderar på vad och hur jag vill göra.

Sockor och vantar

2011-12-06T20:20:00.011+01:00

Här har det arbetats flitigt under veckan som gått!

Jag stickade klart socka nummer två som låg och väntade. Sockorna är stickade i norskt Raggegarn och jag stickade dem från tån och upp efter ett mönster som du hittar hos Barbro. Ränderna är stickade i Raggegarn som jag färgade med Kool-Aid tidigare och som blev över då jag stickade andra sockor.

När sockorna var klara och överlämnade till dottern så kände jag mig plötsligt sysslolös. Visserligen har jag en filt att virka på men jag kände inte för att virka, jag kände för att sticka så jag dök ned i garnpåsarna och fick tag i en påse med Sarek från Marks & kattens. Det fick bli ett par av kråksparks torgvantar igen.

När jag höll på att maska av torgvantarna i Sarek så kom jag att tänka på ett garn som jag ropat in på Tradera för evigheter sedan. Då jag budade på det så var tanken att jag skulle sticka muddar av det och jag budade på två nystan. Tyvärr så vann jag bara det ena nystanet och då det bara var på dryga 50 gram så blev det liggande. Men nu kunde jag inte riktigt släppa det där garnet så jag rotade fram det.

Det är ett tunt garn med en tråd silke och en tråd merinoull. Vid närmare granskning så såg jag ju att det var mycket mer garn än man tror när man ser nystanet. I och med att det är så pass tunt så blir det ju några löpmeter även på dryga 50 gram.

Jag delade nystanet i två delar och lade till en tråd alpacka och så stickade jag ett par torgvantar till. De här torgvantarna stickade jag som kråksparks variant ovan men utan flätan. Eftersom garnet är så mörkt och blir spräckligt i kraftiga färger så kände jag att flätan skulle försvinna så jag körde vriden resår hela vägen istället. Det blev ett par ljuvligt mjuka torgvantar med 80-tals känsla då silket är regnbågsfärgat i härligt färgsprakande neoner.

Stora projekt kräver bisysslor

2011-11-25T12:22:00.007+01:00

Problemet med stora projekt är att de tar tid att få klara. Jag har just nu en hel kasse mormorsrutor som väntar på att bli en filt. Jag måste bara köpa garn till själva basen och det har jag inte fått gjort än.

Jag håller också på med ett överkast/filt till min äldste son. Jag virkar den i vågor (ripple) och i garnen LOL som är rätt tjockt men det tar ju ändå lite tid att göra en filt som täcker en säng. Sedan har det ju en tendens att dyka upp lite annat mellan varven, stora projekt måste helt enkelt varvas med små annars blir de tråkiga.

Jag böjade sticka en socka från tån och upp i raggsocksgarn som nu ligger och väntar på sin make. Orsaken till att den stackaren blev liggande var att jag snubblade över en länk till Kråksparks fina Torgvantar i pysseltråden på FL och jag kunde helt enkelt inte motstå att sticka ett par.

Jag stickade mina torgvantar i ett 100% ullgarn som heter Midija. Färgställningen är underbart fin tycker jag. Jag är väldigt svag för just sektionsfärgade garner så det här passade ju mig som handsken.

Torgvantar, halvvantar, muddar eller vad man nu vill kalla dem är ur sticksynpunkt det perfekta projektet när man vill göra något men inte känner för stora projekt. Det kräver inte så mycket garn, de är oftast snabbstickade och framför allt så är de användbara!

Det finns massor av mönster på torgvantar/muddar där ute. Har man ett garn med mycket färg eller som mönstrar sig själv så tycker jag att man kan använda sig av enkla tekniker medan det är roligt med struktur och teknik när man arbetar med enfärgat.

Jag insåg att de fina flätorna inte alls kom till sin rätt då jag gjort klart den första torgvanten men då var jag för lat för att börja om så jag fortsatte med samma mönster. Färgerna och randningen tar liksom över så att tekniken blir överskuggad men trots detta blev jag väldigt nöjd med dem.

Sockar med färgskiftning

2011-10-19T17:16:00.006+02:00

Jag stickade ett par sockor till minsteman i det regnbågsfärgade garnet som jag stickade koftan i. Tänkte att det kunde vara fint med ett par matchande sockor. Inte tänkte jag på att barnsockar är små och att det inte skulle bli mycket till färgskiftning.

Garnet är i alla fall jättemysigt och sockorna blev ju fina ändå.

Lilla koftan

2011-10-15T15:56:00.006+02:00

Den här veckan har jag stickat en kofta. Jag började i söndags och sen har jag stickat lite varje kväll i veckan. Koftan gjorde jag till minsteman så det var inget stort projekt.

Jag stickade koftan i ett underbart rent ullgarn som jag köpt på mig för länge sedan. Det är sektionsfärgat i härliga regnbågsfärger. Jag har länge gått och klappat på dessa fina nystan men inte riktigt kunnat bestämma mig för vad det skulle bli av dem.

Ett tag funderade jag på att göra en filt till minsteman av det men garnet är lite för tunt för det tycker jag. Det blir en så sladdrig filt. En flit ska ha lite stadga och gärna vara tjock och mjuk, speciellt om man ska ha den i vagnen.

När jag var klar med mitt senaste projekt så satte jag mig och kikade i mönsterpärmarna och i mina fina stickböcker. Där var det! I boken Värma en liten fanns det enkla men fina mönstret på lilla koftan. Inget snack om saken, en sådan måste göras och vad passar bättre till en fin liten kofta än det fina ullgarnet.

Efter lite räknande och lite mätande satte jag igång. Mönstret är väldigt lätt och större delen av koftan stickas i ett stycke på vanliga stickor eller rundsticka. Man stickar koftan upp i från och ned vilket är väldigt praktiskt då det är lätt att mäta och justera under tiden. Jag stickade ärmarna på strumpstickor så att jag slapp sy ihop dem sen. Gör man det så blir det en kofta helt utan sömmar. En kofta helt i min smak alltså.

Nu är koftan klar och det enda som är kvar att göra är att bestämma sig för vilka knappar den ska ha. Det blir nog träknappar men vilken färg vet jag inte än. Jag får visa upp koftan en gång till sen när den fått knappar men så här ser den ut nu.

När jag stickade den så blev jag sugen på att göra en likadan men lite utsvängd och med kort ärm. Det vore ju så himla fint utanpå en långärmad body tex. Kanske är den modellen lite väl feminin? Tur att jag har åtminstone en väninna med en liten tjej som jag kan pyssla till.

Virkad sjal

2011-10-03T21:15:00.009+02:00

Jag har länge haft ett par fina höstiga nystan Drops Delight liggande. Tanken var att det skulle bli en sjal men jag har inte riktigt kunna bestämma mig för vad för typ av sjal.

För en tid sedan var det någon i handarbetstråden på FL som länkade till ett bra basmönster till en virkad sjal. Jag sparade mönstret för framtida behov och nu i lördags plockade jag fram det och bestämde mig för att testa.

Det var otroligt lättvirkat och fort gick det. Perfekt för ett självmönstrande garn då garnet får tala för sig självt.

Jag gillar luftiga och mjuka sjalar så jag använde mig av en 6 mm virknål trots att rekommendationen var en 2,5 mm. Två nystan gick det åt och resultatet blev en mjuk, luftig och lagom gles scarf.

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Den här modellen kommer det garanterat bli fler av då det enkla mönstret går att variera i oändlighet.

Beskrivningen hittar du här hos virkpia.

Snart är det mössväder

2011-09-24T20:56:00.005+02:00

Det kanske inte riktigt är dags för varma mössor än men snart så. Jag har länge tänkt att jag skulle sticka en Aviatrix mössa till minsteman i ett garn jag har liggande. Garnet är flerfärgat i grönt, lila och turkost. Perfekt matchningsmässigt då vi har ytterkläder i grönt och turkost.

Garnet är en ull/acrylblandning och jag köpte det för länge sedan. Det är halvtjockt och supergosigt. Påminner lite om garnet Lovisa men är inte lika tjockt.

Jag gillar aviatrixmössan då den är lätt att sticka. Man ska inte låta lura sig av att mönstret verkar avancerat, det är inte hälften så svårt som det verkar. Tar man det steg för steg så är det riktigt enkelt och har man en gång gjort en så går det snabbt och enkelt att göra nästa.

Förutom att aviatrixmössan är snabbstickad så är det en väldigt bra modell för ett litet huvud. Det är en omslutande modell med bra skydd för öron och nacke.

Ursprungsmönstret har ett band under hakan som knäpps med en knapp men då jag gjorde min första aviatrix hade jag inga lämpliga knappar hemma så jag gjorde knytband istället. Jag tycker det blir bra så jag har fortsatt göra så.

Mönstret på Aviatrix hat hittar du här om du är Ravelry medlem!

Filtbiten

2011-09-18T16:32:00.004+02:00

Filtbiten, ja det skulle man nog kunna kalla det jag är. Jag gillar att virka filtar helt enkelt. Att virka viltar är ett väldigt bra sätt att ta till vara restgarner och udda nystan som blir liggande. Det är också en väldigt bra sysselsättning framför tv:n när man är för trött för att räkna och hålla koll på diagram. När man virkar en filt så blir det mer eller mindre något man gör per automatik, man låter händerna sysselsätta sig själva och tankarna flyga. Passar perfekt efter en lång arbetsdag.

Mitt senaste projekt är en restgarnsfilt i murriga färger. Jag valde att göra mormorsränder då jag gillar utseendet, det är lättvirkat och växer snabbt när man håller på.

Filten blev 150 cm lång och 110 bred. Ett trevligt tillskott till soffan.

Jag vill så mycket men hinner så lite!

2011-09-01T21:32:00.015+02:00

Ja, så ser det ut just nu. Jag har massor av projekt jag vill sätta igång med men tidsbrist som heter duga! Jag har nämligen börjat jobba! Visserligen för en begränsad tid men ändå! Så just nu är det jobb som gäller mellan 08:00 - 16:30. Detta innebär att jag går hemifrån 6:45 varje morgon och kommer tillbaka hem 18:00.

När jag kommer hem ska vi laga mat, äta och umgås en stund innan barnen ska i säng. Sen är dagen liksom slut, inte bara dagen förresten utan jag med! Inte orkar jag sitta uppe och pyssla på kvällarna inte. Ja, inte än i alla fall. Orken kanske infinner sig om ett tag då jag blivit mer van vid de nya rutinerna. Men som det är nu så stupar jag oftast i säng senast runt 21-tiden så pyssla det får jag göra på helgen, om jag har tur.

En sak är i alla fall säker och det är att helg plötsligt får en helt ny innebörd när man jobbar. När jag var hemma och var föräldraledig (vilket min man är nu) så innebar helgen mest att alla var hemma och man fick umgås lite mer. Nu när jag jobbar hela dagarna så blir helgen mycket mer värdefull då den också innebär total ledighet och handarbetsdags.

Det är kul att jobba, men jag måste erkänna att jag har lite svårt att släppa taget om hemmet och att jag saknar minsteman massor, förutom det så trivs jag som fisken. Arbetet i sig är ett helt nytt område för mig vilket är en utmaning i sig. Jag har också haft turen att hamna på ett företag som är mycket mån om det sociala klimatet bland de anställda. Det märks verkligen! Jag har arbetat tidsbegränsat på ett antal ställen genom åren och jag kan säga att man inte alltid blir upptagen i gemenskapen eller ens behandlad som en likvärdig anställd pga att man är där på ett vik eller säsongsjobb.

En bra sak som jobbandet för med sig är allt promenerande, jag måste gå en del för att komma mellan buss och jobb. Det är faktiskt väldigt skönt. Jag gillar den typen av motion man får utan att man egentligen tar sig för något. Jag måste ju ta mig från bussen till jobbet oavsett och att det då ger mig 20 minuters rask promenad är en motionsbonus och så länge det är uppehållsväder är det faktiskt ren njutning, speciellt på morgonen. Inte är det någon stor motionssensation men många bäckar små...

Bilderna är tagna av mig under den gångna veckan på morgonpromenaden till jobbet. Sämre promenadväg kan man ju ha!

Jag har virkat en filt!

2011-08-22T20:15:00.002+02:00

Jag har virkat en filt! Otippat, eller hur!

Det var egentligen inte meningen, det bara blev så. Jag hade lite akrylrester i udda färger som jag inte riktigt kunna få in i något annat planerat projekt och så blev jag sugen på att göra mormorsränder. Sen gick det som det gick, den växte och växte. Tänkte först att det skulle bli ett kuddöverdrag eller liknande men så virkade jag på tills garnerna var slut och då hade jag plötsligt en filt på 62 x 82 cm (oblockad).

Jag trodde faktiskt inte att garnet skulle räcka så långt. Jag hade ett nystan av varje färg förutom det svarta som jag hade två av.

Jag fick lite oönskad hjälp av minsteman när jag ska mäta filten. Ingen hänsyn visad här inte! *s*

Av någon konstig anledning gillar jag att virka filtar, speciellt barn och babyanpassade filtar. Varför kan man fråga sig eftersom jag har ett ganska gediget lager filtar till minsteman här hemma, men jag tänker som så att sämre laster kan man ju ha!

Godsaker a la Low carb

2011-08-20T13:19:00.005+02:00

Som flera av er vet så äter jag lågkolhydratskost numer men även en sk lowcarbare blir ju sugen på något gott ibland. Det finns massor av lågkolhydratsanpassade godsaksrecept där ute men jag tänkte tipsa om min favorit!

Innan jag började lowcarba så var mitt absoluta favoritbakverk cheesecake, klassisk cheesekake är verkligen to die for!

Under en ganska lång tid funderade jag på det här med cheesecake, om man inte kunde anpassa den på lågkolhydratsvis tex med en mandelbotten eller så. Efter lite funderande så slog det mig att själva fyllningen egentligen är väldigt low carb om man skippar sockret!

Jag gjorde en testomgång, tog mitt gamla klassiska cheesecakerecept och gjorde en omgång fyllning. Istället för en deciliter strösocker som originalreceptet innehåller så tog jag två matskedar sukrin (sötningsmedel i strösockerform som kan köpas på tex Ica).

Resultatet blev fantastiskt gott! Lite för sött för min nuvarande smak så i fortsättningen gör jag utan sötningsmedel men oj vad gott det var! En liten varning bara för att äta den varm eller ljummen, innan den satt sig och svalnat/kylts så är det lite som att äta omelett med citronsmak. Det funkar men är ju inte i närheten så gott som när den fått stå i kyl i ett par timmar eller ännu hellre över natten.

Efter som jag är så oerhört nöjd med min cheesekake utan botten så tänkte jag bjuda på receptet. En hel kaka/form/sats innehåller ca 12 kolhydrater har jag räknat ut vilket ju inte är farligt alls. En ljuvlig efterrätt som man kan äta med gott samvete alltså!

Cheesecakefyllning

250 g philadelphiaost
2 ägg
2 dl cremefraiche
Rivet skal av en citron
Ev sötningsmedel (2 msk sukrin)

Häll i tex en rund pajform och grädda ca 25-30 min i nedre delen av ugnen 175 grader. Låt cheesecaken svalna och ställ i kylen ett par timmar (ännu hellre över natten). Servera som den är eller med lite vispad grädde och bär. Njut!

Ca 12 kh på hela ”kakan” utan sötningsmedel.

Det blev visst en filt till

2011-07-20T19:02:00.007+02:00

Ja, du läste rätt! Det blev visst en filt till.

Jag vet inte riktigt vad som hände, det bara blev så. Eller? Nä, det är ju inte riktigt sant. Har du någon gång varit med om att du köpt ett garn och sedan inte gillar det rent utseendemässigt? Det var det jag råkade ut för.

Jag är, som ni kanske förstått, ganska förtjust i garn. Speciellt sektionsfärgade garner. Jag älskar självrandande och självmönstrande garner men ibland är det svårt att se hur just det garn man har köpt på sig kommer att bete sig när man väl börjar arbeta med det. Garnet jag använde nu hade kul färger men sektionerna gjorde att det blev en tråkig mix. Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle se helt annorlunda ut då var färg för sig var fin men det tilltalade mig inte alls. Däremot var det mjukt och mysigt så jag kände att man borde ju faktiskt göra något vettigt av det trots mönstringen.

Det fick bli en filt.

Efter att ha börjat, repat upp, börjat, repat upp, börjat och repat upp så bestämde jag mig för att göra en mormorsrutevariant. Jag virkade sex stycken mormorsrutor som jag satte ihop till en rektangel, sedan fortsatte jag virka stolpgrupper runt om som om det var en stor mormorsruta. På så sätt växte filten lagom både på längden och bredden.

Jag virkade tills garnet tog slut och det blev en medelstor filt som passar för ett barn i spjälsängen eller soffan. Filten känns vårig/somrig i färgerna och är vädligt mjuk och skön då garnet är en blandning av bomull och akryl.

Jag har inte blockat den än så jag har inga färdiga mått. När jag var klar med den hade minsteman just somnat i soffan så han fick premiärtesta den direkt.

Saker man blir glad av

2011-07-13T16:35:00.006+02:00

För en tid sedan budade jag hem en väska på Tradera. Det var inte kärlek vid första ögonkastet men jag fann mig själv kikande förstulet på den där väskan då och då så jag lade till den i min minneslista. Auktionen gick ut och ingen budade, jag blev lite smått irriterad att jag missat den men sånt händer.

Efter en tid så kom väskan ut igen. Den här gången åkte den i minneslistan direkt för bevakning av eventuella bud. Ingen budade nu heller. Eftersom jag råkade sitta vid datorn när det var dags för auktionsslut så slängde jag in ett bud under de sista minutrarna och hoppades att ingen skulle buda över och jag vann!

Väskan ifråga är en Oilily. Den är mörkblå med ljust grå detaljer och blommönster i olika färger. Jag fastnade för väskan då den hade många olika färger utan att se allt för skrikig ut vilket gör att den passar till alla mina vagnar och tillbehör. jag måste erkänna att märket hade lite med saken att göra då jag var nyfiken helt enkelt men inte hade lust att betala en halv förmögenhet för en ny.

Efter en tid så kom det ett paket i brevlådan och döm om min förvåning när jag öppnade paketet och tog ut väskan! Den såg inte alls ut som jag förväntat mig, inte alls! Jag ahde förväntat mig en marinblå väska med mönster i dova färger utifrån bilden och i paketet låg en klarblå väska med blommönster i knallfärger. Inte ens modellen såg ut som jag trodde, den var mycket, mycket finare och bättre än vad jag föreställde mig!

Jag är verkligen jättenöjd med mitt köp. Färgerna är helt underbara och passar till allt jag har på lager (och mer) vilket gör det hela ännu mer lyckat. Dessutom blir man ju glad bara av att titta på den! Den sorterar jag helt klart in under "saker man blir glad av" på mer än ett sätt!

Gallerfilten är klar

2011-07-11T15:31:00.006+02:00

Nu är gallerfilten helt klar. Jag är väldigt nöjd med den. Det är första gången jag gör en gallerfiltsmodell så jag var inte helt hundra på att den skulle bli som jag tänkt mig.

Jag gjorde det enkelt för mig och virkade med stolpar och fasta maskor, ibland ger faktiskt enklast möjliga teknik det bästa resultatet.

Den blev 65 x 85 cm stor och alldeles lagom för minsteman att ha i vagnen nu på sommaren.

Färgerna är mycket finare i verkligheten än på bilden. Bilden jag lade in igår är närmre verkligheten än dagens.

Garnet är verkligen jättetrevligt! Mjukt härligt och lagom tjockt bommulsgarn. Det heter Fresco och kommer från Wisdom Yarns. Rekommenderad virknål var 4,5 men jag använde nr 5.

På bilden ser filten sned ut men det är den taffliga fotografens fel!

Filt på väg!

2011-07-10T22:48:00.004+02:00

När vi ska ut och långåka brukar jag ta med mig handarbete, jag tycker det är ett perfekt att ta tillfället i akt och få flera timmars samanlagd stick eller virktid. Värmlandsresan var inget undantag, jag slängde ner några härvor garn och en virknål i min respåse på väg ut till bilen. Jag hade ingen direkt plan utan tänkte att jag kommer nog på något.

Garnet jag tog med var ett halvtjockt sektionsfärgat bomullsgarn som jag ropat in på Tradera. Det är sektioner med vitt, orange, brunt och grönt. Lite retrokänsla men ändå ljust och fräscht. Jag tänkte att det skulle bli en utmärkt sommarfilt till terrängvagnen som ju är orange med grön och fin egensydd molndyna. Då jag också har väskor i brunt, orange och grönt så kändes färgerna klockrena.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra filten så det började med att jag virkade en bit för att se hur det blev, repade upp, började om, blev inte nöjd igen och så höll det på ungefär halva resan upp. Efter ett tag så kom jag i alla fall fram till att det var en gallerfilt som skulle virkas och började komma igång.

Väl uppe hos svärisarna så insåg jag att mitt ögonmått inte var helt bra, jag hade nämligen glömt måttbandet hemma så jag höftade lite på storleken. När man sitter i en bil så ser saker och ting större ut än de är inser jag nu, filten blev på tok för smal så det var bara att repa upp igen. Gör om gör rätt!

Lånade måttband av svärmor och började om igen. Den här gången hade jag fått upp farten och visste hur jag ville ha det så det gick lite snabbare att komma någon vart. Det blev lite virkat varje kväll och på hela resan hem. Vi kom hem sent på måndagskvällen och då var filten ungefär en decimeter från färdig.

På tisdagskvällen gjorde jag klart det sista och sedan fick filten vila ett par dagar och i fredags så virkade jag klart kanten. Det fick bli enklast möjliga dvs fasta maskor runt hela filten för att ge lite mer stadga.

Nu har jag kommit så långt att den ligger blöt och uppspänd på blockning. Så imorgon är den klar! Då ska jag fota det färdiga resultatet så att jag kan visa upp den. Tills dess får jag lämna er med en sneakpeak, tagen med mobil under hemresan i bilen.

Födelsedag i värmlandsskogarna

2011-07-04T20:32:00.007+02:00

Hastigt och lustigt blev en värmlandstripp inbokad. Barnens farmor hade stuga åt oss och det är ju alltid uppskattat. Nog för att det är trevligt att bo i farmors gäststuga men det blir trångt och så blir det rätt intensivt för svärföräldrarna som båda är konvalescenter efter allvarligare sjukdomar.

Vi snabbpackade, röjde och gav oss iväg på fredagen. Vi åkte i sakta mak och stannade först för att äta middag i stan och sedan längst vägen för glasspaus, toalettpaus och hundtoalettpaus. Ja ni förstår, all typ av paus man kan behöva ta när man åker med fyra barn mellan 8-1 år och en mindre åkglad hund av medelstorlek.

Eftersom vi kom iväg rätt sen på eftermiddagen och resan tar dryga 6 timmar utan pauser så trodde vi att vi skulle ha en hög sovande barn när vi kom fram. Så var inte fallet! Alla barn var vakna när vi mitt i natten landade vid stugan! Minsteman hade i och för sig sovit en vända under resans gång men vaknat igen. Helt otroligt vilken viljestyrka ungar har!

Väl framme så var det snabbt in i stugan för att bädda sängarna sen var det marsch i säng! Morgonen efter tog vi det lungt, fixade frukost och sedan knallade vi upp till farmor på berget.

Vädret var sådär, varmt men mestadels regn så det blev mest till att vara inne hos farmor på lördagen. Vi tog en ordentlig promenad med jycken och minsteman på eftermiddagen då det var uppehåll ett tag. De större grabbsen gick med farmor och plockade smultron till middagens efterrätt.

På söndagen var det födelsedagsdags! Storbusen fyllde hela 9 år, oj vad stor han blivit under året som gått. Så där nästan tonåring i beteendet och humöret. Inte lätt när det börjar röra sig hormoner i kroppen så smått och man inte vet varför man blir väldigt arg för små saker och ibland tycker att alla sorts lekar som småbrorsorna vill leka är töntiga och för småbarn medan man andra dagar tycker att det är helt okej lekar. Jag tror man brukar kalla det förpubertet eller preeteen för att svänga sig lite med engelska uttryck.

Vår förstfödde son önskade sig en MP3-spelare, rullskridskor, skydd och hjälm vilken han också fick. Hjälmen fick han visserligen av mormor men han fick en. Han fick även en skiva med musik han gillar och en cykeltuta med rejält ljud. Av mormor fick han även en cd/kasettspelare att ha på sitt rum. Han var väldigt nöjd med sina presenter.

När vi ätit frukost så gick vi upp till farmor på berget och fortsatte fira. Stor och mellanbus bakade tårta med farmor. Sedan åkte vi allihop ned till sjön där vi grillade korv till lunch och badade. Efter det tog vi en tur till Torsby där vi handlade lite gotter till kvällen. Barnen hade fått varsin slant av farmor som de fick spendera fritt.

När vi kom tillbaka till farmor så åt vi middag och sedan var det tårtdags. Det var tydligen en väldigt god tårta för hela gick åt. Både barnen, farmor, bonusfarfar och pappa åt med god aptit. Själv fick jag hålla mig till osockrade jordgubbar och vispgrädde men det var heller inte dumt.

Midsommar

2011-06-25T22:34:00.002+02:00

Midsommarafton spenderade vi som vanligt hos min morfar på hans sommarställe utanför Enköping.

I år var alla på min sida av familjen samlade vilket inte hänt förut tror jag. Det var morfar själv förstås, jag, maken och vår barnaskara, min syster och hennes familj, min mor, hennes man och en vän till dem.

Det blev en massa god mat, några snapsar, en massa snack och så musik och sång. Eftersom min mor är gift med en man som har musiken som levebröd så blir det gärna så när vår familj samlas.

Jordgubbar blev det förstås också, vad vore midsommar utan jordgubbar? I normala fall så undviker jag sådana sötsaker, i alla fall tills jag nått min målvikt men vid speciella och festliga tillfällen som storhelger och födelsedagar så gör jag ett litet undantag. Jag hade dessutom gjort mig en alldeles egen lchf-anpassad chokladmousse som jag hade till. Det var gudomligt gott!

Chokladmoussen gick även hem hos min dotter och systerdotter. De var snälla nog att hjälpa mig att tömma den medhavda burken.

Bygelprydnader

2011-06-21T21:00:00.007+02:00

Idag skickade jag iväg två stycken bygelprydnader. Båda till nätväninnor som jag umgås med mer eller mindre dagligen på nätet. Jag hoppas verkligen att bygelprydnaderna lever upp till förväntningarna!

Dessvärre är det lite trist att göra samma sak hela tiden så jag måste varva sånt här med annat för att inte ledsna totalt. Men någon gång då och då slänger jag in en bygelprydnad, antingen för att jag själv fått ett ryck och vill förnya mig eller för att jag har en intressent.

Sjung om studenten...

2011-06-10T22:37:00.018+02:00

Idag var det skolavslutning här. Först ut var smågrabbarna som hade avslutning i kyrkan. Efter det så var det tårtkalas med förskoleklassen, en kul tradition på skolan där barnen går. Efter tårtätandet blev det raka vägen hem och lunch, lite småfix och sistaminutenfixande inför den stora stunden det vill säga dotterns student!

Min stora bebis har tagit studenten!

Först var det utspring vid skolan.

Sen skulle alla studenter i hela stan tåga upp till torget där tillslut alla skolor möttes och höll låda tillsammans. Efter det så gav sig respektive skola/klass iväg till sina flak för att göra sig redo för studentkortegen.

Som synes var det mycket folk ute på gator och torg. Grabbsen väntade tålmodigt men minsteman tyckte att det var ganska högljutt och stoppade fingrarna i öronen.

Så kom då äntligen kortegen igång. :-)

Efter en lång känslofylld dag med mycket stående och gående i värmen så var det dags för oss som inte skulle vidare på studentmottagningar att åka hem. En fullkomligt utmattad minsteman somnade som en stock på väg till bilen och vi andra hade nog velat göra det samma!

Lite sytt

2011-06-07T18:45:00.011+02:00

En av fördelarna med långhelg är att man har lite mer ledig tid. Eller snarare att resten av familjen är lediga. Mina dagar ser ju inte så annorlunda för att det är helg förutom att jag har lite mer sällskap här hemma då.

Hur som helst så passade jag på att släpa fram symaskinen och få lite sytt när jag hade maken hemma. Det är ju så mycket enklare att göra sånt när man slipper springa efter en 15 månaders kille som är över allt och river.

Projektet för dagen blev en dyna till den nyinförskaffade vagnen, en Teutonia Mistral som inhandlats för en billig peng via Blocket.

Eftersom denna vagn har annorlunda ryggstöd och fällning än vår gamla vagn så fick jag rita ett helt nytt mönster för att det skulle passa bra.

Jag valde också att göra ett stycke tyg med resår som man kan dra över ryggstödet så att dynan sitter kvar på plats även då barn rör sig i vagnen. Det är nämligen en sak jag verkligen avskyr med alla dessa dynor utan möjlighet till fastsättning, de hasar alltid omkring! Till sådana dynor använder jag vanthållare som jag klämmer fast i dyna och vagnsklädsel, men det är ju mycket enklare om man slipper extern utrustning.

Jag valde att göra min dyna i två olika mönstrade bomullstyger. Först tänkte jag ha fleece på ena sidan men sedan ångrade jag mig. Vad ska det vara bra för egentligen? Skönt och mjukt på höst, vinter och tidig vårkant kanske? Fast jag föredrar att ha lammskinn/fårfäll i vagnen så en fleecedyna vore helt bortkastad då den ändå inte skulle användas. Genom att istället använda två roliga mönstrade tyger så förändrar man lätt utseende bara genom att vända på dynan vilket tilltalar mig.

Sagt och gjort, det blev en sida med Gunilla Axéns gröna molntyg och en sida i ett härligt galet blommigt retrotyg som jag är väldigt förtjust i. Molntyget matchar även den fina gröna molnfilten vi har här hemma och den snygga molnväskan som är på väg hem till mig från butik busfröt i Trosa. Väskan ahr jag tänkt att ha hängande på vagnen. *nöjd*

Strålande tider, härliga tider!

2011-06-03T12:10:00.003+02:00

Långhelg och strålande sol! En perfekt kombination, enda grumset i bägaren är att maken har jour så vi måste hålla oss hemmavid ifall han rings ut på jobb. Då får man passa på att fixa och dona med sådant som behöver göras hemma istället.

Jag har idag på förmiddagen lagt allra sista handen vid min blå restgarnsfilt. I flera dagar har jag tänkt ta tag i det sista och tråkigaste momentet, att klippa av alla garnsnuttar från fästa ändar. Men nu är det gjort och den här helt klar!

Resultatet blev en 100 cm x 130 cm stor filt av blå/blågröna restgarner kantade med svart. Jag hade kanske tänkt mig att den skulle bli lite större men när det gäller restgarnsprojekt så är det just resterna som bestämmer och då blir det som det blir. Den kommer passa bra i soffan och värma små frussna pojkar eller mamman själv vid behov.

Rutor, rutor och ännu mer rutor!

2011-05-23T15:32:00.007+02:00

På senaste tiden har jag vigt min fritid åt rutor. Det vill säga de få minuter om dagen då minsteman inte klättrar på mig vilket inte blir speciellt många per dygn.

Tänk vad lugnt och skönt det var innan han lärde sig att klättra upp på saker, då kunde jag sitta med min stickning eller virkning medan han grejade med sitt på golvet. Den tiden är förbi. *snyft*

Rutor var det ja, jag fick en idé när jag sorterade mina restgarner efter färg (kul grej bara). Jag såg framför mig en mormorsrutefilt i olika blå nyanser kantade med svart, låter inte dumt va?

Jag började virka rutor framför tv:n för några veckor sedan och i fredags hade jag färdigställt sjuttio stycken mormorsrutor 14 gånger 14 centimeter, alla kantade med svart.

På bilden är alla sjuttio rutorna staplade efter färg och mönster. Då återstod bara det stora och tuffa jobbet med att organisera rutorna inför montering. Det kan bli ett stort och långdraget projekt då jag är något petig och kan fastna helt i att matcha ihop saker men den här gången gick det faktiskt förvånansvärt snabbt. Alla rutor fick inte vara med i filten utan några stycken blev lagda åt sidan för framtida projekt.

Här ligger rutorna fint organiserade inför monteringsarbetet och nu pågår monteringen så fortsättning följer....

Tjugo kilo senare

2011-05-16T17:53:00.006+02:00

I höstas tog jag beslutet att börja äta lågkolhydratskost. Detta efter att jag under flera års tid gått sakta men säkert upp i vikt, dels på grund av mina fem graviditeter (varav tre stycken på knappa tre år) och dels på mitt vad jag inser nu felaktiga kosttänk.

Här är jag i slutet av oktober 2010 ungefär en månad efter att jag lade om kosten.

Och här är jag idag, dryga tjugo kilo senare!

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mig själv!

De senare bilderna är tagna på The Studio i Stockholm där jag och min dotter tillbringade lördagen. Det var jättekul att bli proffsigt sminkad och fotad som en modell med posering och allt. Vi fick massor av fina bilder på oss båda, det var inte gratis men väl värt varenda krona (eller hur mams)!

Hotellweekend och stressvirkning

2011-04-17T19:38:00.010+02:00

Helgen som var åkte jag, maken och minsteman till Göteborg. Dels för att gå på Baby & Barn mässan och dels för att träffa mina nätväninnor.

Vi är ett gäng tjejer som pratat via webben i flera år och vi har länge pratat om att ses. Ungefär hälften av tjejerna bor runt eller i alla fall hyfsat nära Göteborg och mässan är en bra gemensam träffpunkt då alla delar det gemensamma intresset för barn och barnprylar.

Så när mässan kom på tal så fick jag den ljusa idén att jag skulle se till att ta mig dit. Medan jag höll på att kolla priser och resmöjligheter så kom maken med förslag om att vi skulle åka allihop. Jag kände att det nog skulle bli lite för stökigt att ha alla barnen med på mässan men däremot nappade jag på att jag, maken och minsteman skulle åka dit och bo på hotell över helgen. En liten minisemester är ju aldrig fel.

Vi frågade mormor om hon kunde ställa upp och passa grabbtrissen vilket gick bra. Efter lite researchande så hittade vi också en bra hotelldeal via Coops hotellpremie. 1495 kr för två vuxna och upp till två barn för en hel helg inklusive frukostbuffé. Inte illa alls!

Vi valde mellan två olika hotell först, ett lite lyxigare strax utanför stan och ett lite mer medellyx inne i stan. Valet föll till slut på det senare då det hade litet pentry/kök så att man kan laga lite lättare mat osv på rummet vilket är bra. Så här i efterhand måste jag säga att jag är väldigt nöjd med valet och jag kan helt klart tänka mig att bo där igen.

Rummet var stort och luftigt och hade ordentligt med golvyta. Köksdelen var väl tilltagen och hade allt man behövde. Det fanns liten matplats och även en soffa och soffbord vilket jag uppskattade. Minsteman uppskattade också golvytan, han tyckte det var riktigt kul att springa fram och tillbaka och utforska allt. Men favoriten var nog soffbordet i perfekt höjd för en liten kille.

Efter den långa bilresan ned så var det skönt att få landa på hotellet. Vi installerade oss och sedan begav vi oss ut på promenad för att utforska närområdet och kolla hur vi skulle ta oss till mässan nästa dag. Minsteman tyckte först att det var sådär kul att bli nedstoppad i vagnen efter att ha varit fastspänd i bilen i flera timmar. Men då det började röra sig och vi kom ut så tyckte han att det var helt okej.

Efter promenaden köpte vi med oss lite ätbart och gick upp på rummet. Vi softade och tittade på tv resten av kvällen. Det var fantastiskt lugnt och skönt.

Jag passade på att utnyttja lugnet till att slutföra min hastigt påkomna byelprydnad. Jag bestämde mig nämligen för att jag skulle ha en ny bygelprydnad som matchade vagnens nya klädsel inför mässan. Det blev lite tight om tid men jag lyckades få den klar på morgonen innan det var dags att gå ned till frukostbuffén. Men det var på håret! *s*

Så här fin blev vagnen med nya prydnaden!

Mässdagen kom och det var superkul att få träffa nätväninnorna live! Även om vi sett varandra på bild så blir ju bilden levande på ett annat sätt när man har ett tredimentionellt minne tillsammans med en röst.

Själva mässan var lite så där lagom intressant. Det var kul att klämma på nya vagnmodeller som jag bara sett på bild tex och gratisgrejorna var trevliga men jag köpte faktiskt inte ett enda dugg, lika bra dettyckte plånboken.

Maken var väl inte riktigt lika road som jag, men så har han ju inte spenderat lika mycket tid på nätet med tjejerna heller. Han pysslade mest med minsteman och efter någon timme smet han ut på stan istället för att mingla med oss. Han gjorde i alla fall en minnesvärd bekantskap som skapade stor uppståndelese hemma!

Efter mässan var det tänkt att vi skulle ut och äta. Efter att ha knallat omkring på Avenyn ett tag så konstaterade vi att det var ganska fullt med folk och trångt på de flesta ställena. Plus att det började bli lite sådär lördagsstimmigt som det gärna blir fram emot kvällen. Det kändes inte som någon bra omgivning för minstemans del så det slutade med att vi köpte en massa godsaker med oss till hotellet istället och gjorde tidig kväll. Lika bra det, vi var bra trötta allihop.

Rostbiffssallad

2011-04-08T13:59:00.005+02:00

Härom dagen gjorde jag en väldigt god rostbiffssallad eller kanske snarare röra. Den blev väldigt god så jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet.

Man kan äta salladen/röran som den är eller ha den som tillbehör eller varför inte på en baguette om man inte som jag undviker snabba kolhydrater.

Ingredienser:

Rostbiff (jag köper ojämna skivor vilket är billigare än de fina skivorna)
Isbergssallad
Lök
Majonnäs
Cremefraiche
Vitvinsvinäger
Vitpeppar

Blanda två delar majonnäs och en del cremefraiche (eller tvärtom om du är känslig för majonnässmaken) i en skål.

Ha i vitvinsvinäger lite i taget och smaka av tills du är nöjd med syran.

Krydda med vitpeppar.

Skär rostbiffen i tärningar efter smak. Jag skär tunna ganska små bitar.

Finstrimla salladen och hacka upp den.

Hacka löken fint.

Blanda ned allt i majonnäsblandningen.

Låt gärna salladen/röran stå ett tag då den är godast när den dragit lite.

Smaklig måltid! :-)

Skickat och fått

2011-03-23T17:29:00.007+01:00

I måndags damp det ner paket här. En blocketfyndad Lodger Bunker i underbar färg och design. Det damp även ned en hög kläder till minibusen och minsteman från Villervalla. Rea är väldigt trevligt tycker jag!

Själv skickade jag iväg ännu en bygelprydnad. Detta glömde jag fota innan jag skickade det men den nya ägaren var snäll och fotade åt mig så att jag har till mitt pysselarkiv.

Bygelprydnader och babyfilt

2011-03-18T18:37:00.009+01:00

Nu kan jag visa upp mina senaste alster för nu har det landat hos sin ägare. Jag ville ju inte förstöra överraskningen så jag fick hålla mig ett par dagar.

Jag har pysslat frenetiskt torsdag till tisdag för att få detta klart till en väninna som just fått en liten flicka. Bygelprydnaderna till Bugaboovagnen var beställda redan innan men jag fick fria händer så det ena tokmatchade jag med filten. Filten var en välkommen till världen bonus. Det blev väldigt snyggt tycker jag själv och mottagaren verkar vara väldigt glad och nöjd.

Både bygelprydnaderna och filten är virkade i bomullsgarn. Den svarta bygelprydnaden har färgglada träknappar och det röda har knappar i form av tusenskönor. Jag frihandsvirkar mina bygelskydd, blommorna är egendesignade och knapparna är endast dekoration.

Nytt vrålåk

2011-03-14T12:54:00.004+01:00

Minsteman har fått ett nytt vrålåk! En alldeles sprillans ny och fin Bugaboo Bee. Jag har fyndat några sprillans nya suffletter också så jag har både gul, blå och röd att byta med. Sånt gillar jag!

Jag har hört väldigt mycket gott om denna lilla vagn så jag hoppas att jag blir nöjd med den. För allvarligt talat minsteman är ju faktiskt nöjd bara han kommer ut, han struntar fullkomligt i swirvelhjul, vikt och dylikt när det kommer till vagnen. Det är bara mamman som bryr sig om sånt.*s*

Självklart har jag redan pimpat vrålåket med en hemsydd dyna.
Klockrent eller hur! :-)

Delmål två är nått!

2011-03-08T15:26:00.005+01:00

Den 25 februari nådde jag delmål nummer två på min viktresa. Vågen landade på minus tjugo kilo! Det måste ju firas! Tyvärr tog det lite tid innan jag fick möjlighet att göra slag i saken men nu är det gjort.

Precis som förra gången så firar jag med ett frisörbesök och ny frisyr. Med redan kort hår så kan man ju inte göra precis vad som helst så jag valde att vara ännu modigare och klippa ännu kortare! Jag är faktiskt toknöjd!

Bröd på lchf-vis och färskost med oliver

2011-03-03T12:38:00.011+01:00

Idag bakade jag Pones. En sorts scones utan mjöl. De blev jättegoda och framför allt brödiga. Jag har läst att folk använder den degen till bland annat semlor, pizzabottnar och pajskal också. Det är alltså en väldigt användbar liten bulldeg.

När jag avnjöt mina två första Pones med smör och Philadephiaost så kom jag att tänka på något som är väldigt gott på smörgåsen eller till köttbiten för den delen. Färskost med oliver.

Hacka oliver, gärna både gröna och svarta. Grovhackat eller finhackat är en smakfråga. Blanda hacket med Philadephiaost eller annan naturell färskost. Hur mycket olivhack och hur mycket färskost får man pröva sig till vad man gillar bäst. Personligen gillar jag mycket oliver. Krydda efter smak eller ät som det är, det är gott vilket som. Ännu godare blir det om man har med lite hackad röd lök men då tycker jag det passar bättre till köttbiten än på smörgåsen.

Regnbågsmuddar

2011-03-02T17:24:00.008+01:00

Jag satt och funderade på muddar. Jag ville göra enkla men fina och jag ville göra dem på strumpstickor då jag inte gillar sömmar. Bläddrade lite i en av mina stickböcker och fastnade för spetsresår. Fick göra om lite i mönsterbeskrivningen då det blir annorlunda när man stickar runt mot när man stickar fram och tillbaka.

Så här fina blev muddarna när de var klara.

Baconlindade järpar

2011-03-02T14:28:00.006+01:00

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett till recept som jag kommit på när jag fixat mat.
Baconlindade järpar eller köttfärskorvar som vi säger.

Jag använder blandfärs och kryddar med vad jag har till hands. Godast blir det med mycket chili och gärna lite vitlök. Jag har ett ägg eller två i köttfärsen för att den ska hålla ihop. Har jag mycket köttfärs blir det två ägg annars brukar det räcka med ett.

Forma färsen till små halvtjocka korvar. Jag gör dem ungefär en handflata långa och 3 cm tjocka. Linda in varje "korv" i bacon. Vi gillar bacon och tar gärna två skivor per korv så att det inte blir en massa bar korv när baconet krymper av värmen sen.

Den färdiglindade korvarna lägger jag i långpanna eller ugnsfast form. Jag steker dem i ugnen på 200 grader runt en 20-35 min. Man får kolla när de är klara, det beror lite på hur tjocka man gjort dem. Jag brukar ha dem till baconet blivit knaperstekt, då tar jag ut och skär en på mitten för att kolla läget.

Jag brukar göra falsk aioli till. Falsk aioli är cremefraiche med en rejäl klick majonnäs, rejält med pressad vitlök och krydda efter smak. Väldigt gott och användbart.

Servera de baconlindade köttfärskorvarna med den falska aiolin, kokt eller ugnsstekt broccoli och klyftpotatis till dem som önskar potatis. Smaklig måltid!

Kesoplättar

2011-02-25T09:36:00.005+01:00

Jag har arbetat fram ett plättrecept som jag tänkte dela med mig.

Detta behöver du för en laddning till hela familjen:

6 ägg
2 dl vispgrädde (ovispad)
2 msk FiberHusk
1 dl keso
Lite vanilj
Smör till stekning

Blanda grädde och FiberHusk. Låt svälla en stund. Blanda i ägg och keso. Låt stå ytterligare några minuter medan du värmer upp plättlaggen.

Jag använde en matsked och tog en rågad sked per plätt ungefär. Stek sakta. Servera med vispgrädde och lite hallon.

Blir smeten för tjock så späd med lite mer grädda och blir den för lös slänger du i ett ägg till.

Vi tycker att plättarna blir supergoda!

Lite sytt

2011-02-24T17:15:00.012+01:00

Som vanligt springer tiden ifrån mig, den verkar ha väldigt bråttom!

Här är det just nu sportlov. Äldsta grabben har följt med mormor hem till moster och kusinen. Resten av oss hänger mest hemma och kurerar oss efter sjukor och förkylningar. Jag vet inte vad vi drabbats av men här har det varit hög feber, huvudvärk och diverse småkrämpor i omgångar nu. Väldigt trist och frustrerande både för mig och barnen.

I måndags var maken ledig och då tog vi en tripp till Naturhistoriska Riksmuseet hela familjen. Dottern och hennes pojkvän följde också med. Det var trevligt och spännande som alltid.

Det är väldigt kallt ute så vi eldar mest hela dagarna för att slippa råkylan. Kommer solen fram så blir det väldigt mycket varmare innetemperatur men sådana här gråtrista blåsiga dagar blir det hemskt rått inne om man inte eldar lite i öppna spisen och kakelugnen.

Det är väldigt mysigt med en brasa i öppna spisen. Perfekt att krypa upp i soffan med tekannan inom räckhåll, sköna filten över benen och virkningen/stickningen i knät. Det är den absolut bästa biten med vinterhalvåret tycker jag. *s*

I veckan som var fick jag ett syanfall. Jag gav mig ännu en gång på det där med sufflett till vår vagn. Den förra jag gjorde blev inte helt bra men jag fick lite tips om hur jag skulle göra för att få det bättre och den här gången blev det faktiskt mycket bättre. Jag är inte hundra procent nöjd (blir man någonsin det?) men med några mindre korrigeringar så blir det bra, i alla fall så bra som jag får till det.

Mätardag

2011-02-12T16:53:00.006+01:00

Jag arbetar ju på min vikt och försöker att ta mig tillbaka till "normalvikt". Idag var det dags att mäta vilket jag gör månadsvis. Så här ser det ut hittills sedan jag började mäta (en knapp månad innan jag började med lchf) dvs 2010-10-11:

-5 cm byst
-7,5 cm under byst
-12 cm midja
-14 cm stuss (rumpa)

Det är riktigt härligt att se svart på vitt att det händer en massa! Bara sedan jag mätte i januari har det försvunnit 3,5 cm omkrets under bysten, 4 cm runt midjan och 5 cm rumpa! Förvånad är bara förnamnet eftersom det knappt har hänt något på vågen de sista tre veckorna!

Jag har 0,7 kg kvar till delmål två, jag hoppas att jag lyckas spränga den vallen vid nästa vägning dvs om en vecka. Då ska jag unna mig något kul eller något jag gärna vill ha. Dessutom vore det den perfekta födelsedagspresenten.

Kan man bli förälskad i garn?

2011-02-10T13:48:00.006+01:00

Kan man bli förälskad i färg och material? Det satt jag och funderade på igår kväll. Det är nämligen så att ett vackert garn får mig att känna mig så löjligt härligt glad, ungefär så där som man känner sig när man är förälskad.

Jag kan bli alldeles kollrig av vackra garner. Färgställningar som tilltalar mig, eller hur ett mjukt garn känns mot huden. Jag skulle kunna köpa hur mycket garn som helst bara för att få hantera all denna skönhet. Som tur är så sätter verkligheten stopp för det. Kanske lika bra det, annars skulle jag bli tanten som bor i ett garnnystan till slut. *ha ha*

Just nu håller jag på att sticka muddar/pulsvärmare av ett underbart handfärgat ullgarn. Jag har inte färgat det själv utan köpt det. Färgerna är helt underbara! Jag har varit kär i det här garnet så länge och funderat på vad jag ska göra av det. Eftersom jag inte har så mycket av det så blir det pulsvärmare. Mönstret har jag knåpat ihop själv så det ska bli intressant att se hur det blir i slutänden.

MEN! Ja, det finns ett "men"! Garn i härvor i vackra färgställningar blir inte alltid som man tänkt sig när man väl börjar sticka med dem. Ibland blir det bara spräckligt och har man då tänkt sig ränder eller färgade fält så blir man ju lite besviken. Det var därför det blev pulsvärmare, färgsektionerna är så korta att det ska till ett litet stycke för att få den färgeffekt jag ville ha. Det krävdet flera testlappsomgångar och mycket mätande innan jag kom fram till en lagom storlek. Men nu är jag nöjd, mycket nöjd till och med.

Förhoppningsvis så kan jag visa upp dem snart.

Ett helt år redan!

2011-02-08T12:29:00.003+01:00

Idag fyller minsteman ett år!

Tänk att min lilla lilla plutt redan är ett helt år gammal! Vart tog den tiden vägen, han föddes ju igår! Det känns fullkomligt overkligt att min lilla bebis är ett helt år gammal.

Det känns verkligen som igår som jag gick här hemma och väntade och väntade. Varje dag över beräknat datum kändes evighetslång och humöret var verkligen inte på topp. Fyra dagars väntande blev det innan minsteman gjorde snabb entré. Hur det gick till kan du läsa här.

Grattis allra käraste lilla nöffen!

Sockar av Kool-Aid färgat garn

2011-02-07T16:27:00.000+01:00

Nu har jag stickat sockar av en del av mitt garn som jag färgade med Kool-Aid. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Det turkosa färgade garnet blev perfekt till det flerfärgade sockgarnet med turkosa inslag som jag bara hade en härva av.

Sockarna har jag stickat åt mig själv. Jag gjorde långa skaft som man kan hasa ned eller vika. På bilden ser skaften toksmala ut men resåren gör att de drar ihop sig rätt rejält. Efter lite användning ser de helt annorlunda ut. Det ska bli ett rent nöje att gå in dem. De skönaste raggisarna är ju dem man gått i ett tag så de format sig fint efter foten.

Färgat garn

2011-01-25T09:30:00.006+01:00

Nu när filten är klar så har jag funderat och funderat på vad jag ska pyssla med härnäst. Efter att ha påbörjat och repat upp inte mindre än tre nya småprojekt så fick jag en plötslig ingivelse och slängde in sockgarn med Kool-Aid i micron.

Jag har länge haft två fina flerfärgade nystan sockgarn som inte räcker till ett par rejäla vuxensockar, jag har sneglat på de nystanen i evigheter och tänkt att jag måste skaffa något passande att kombinera dem med. Sagt och gjort, men istället för att köpa mer garn så har jag nu färgat garn själv som kommer att passa perfekt till dessa två udda nystan.

Kool-Aid färgade härvor på tork över vedspisen.

Det var riktigt kul att färga garn på det här sättet. Enkelt och kul. Nu vill jag ju ha mer ofärgat sockgarn att leka med. Jag som inte ska köpa garn utan göra av med det!

Innan jag själv provade att färga med Kool-Aid så hade jag gjort lite research i diverse bloggar för att få en uppfattning om hur man skulle göra. På mer än ett ställe har jag läst att det luktar så gott. Jag vet inte om jag håller med om det. Kool-Aid luktar starkt artificiellt och varm blöt ull luktar ju inte rosor direkt och kombinationen är inte direkt den bästa. Man kan lugnt säga att det luktar b(l)ä!

När garnet väl torkat luktar det däremot ganska gott, fast det känns lite konstigt med garn som luktar tuttifrutti. *s*

Nu har jag just testat att färga ett melerat garn (svart/grått/vitt) och det gick sådär. Fast det berodde inte på garnet, garnet är av samma sort som det jag färgade innan och som synes på bilden var det inget problem med infärgningen där. Det är snarare så att de ljusare nyanserna av Koll-Aid inte ger så mycket färg. Ljusrosa fungerade men jag vet inte om jag tycker det blev särskilt snyggt. Gul däremot gav inget resultat alls, eller jo kanske en liiiten aning gulare än innan men det är lite det. Då använde jag ändå tre påsar till 50 g garn. Till slut slängde jag ned en påse orange också och då tog det lite.

Filten är klar!

2011-01-22T09:07:00.005+01:00

I torsdags kväll lade jag sista handen vid min mormorsrutefilt.

Resultatet blev en 120 x 160 cm stor filt att mysa under.

Det känns lite tomt nu när den till slut är klar. När man pysslat med ett projekt en längre tid så blir det som ett tomrum när det väl är klart. Det är skönt att färdigställa men samtidigt så sitter man där och tänker "vad ska jag nu hitta på".

Jag har en lång lista med saker jag vill göra och en mönstersamling som heter duga men just det där gapet mellan ett färdiställt projekt och att ha bestämt sig för nästa är väldigt trist och tomt. Beslutsångest tror jag det kallas. *s*

Ingen morgonstund med guld i mund

2011-01-20T07:19:00.010+01:00

Okej, nu är det rejäl äckelvarning!

Knölen sprack imorse!

Tur i oturen bara att det inte hände när jag sov för det hade ju varit jättekul att vakna i en pöl med var och blod. Det var liksom inte lite som rann ur den där knölen om man säger så. *rys*

Sprack kanske är fel ord men det hade bildats en liten bubbla där de stack sist och imorse brast den och ut vällde massor av trögflytande gulgrönt guck. *yuck*

Tog säkert en kvart innan det slutade välla ut, fick stå med papper och luta mig över handfatet. Två ggr var jag tvungen att gå ut från toaletten och sätta mig med huvudet mellan benen där det var svalare då det kändes som om benen höll på att försvinna. Till slut så blev det mindre och mindre av det äckliga gucket och mer blod än guck sen avtog det snabbt så jag kunde sätta tejp och en kompress.

Jag brukar inte svimma och jag klarar blodprov och sprutor bra bara jag inte tittar men att se massa jox välla fram ur halsen sätter gränsen för vad jag klarar av tydligen. Jag svimmade inte som tur var men det var väldigt nära.

Det enda positiva är att knölen reducerades nästan helt i storlek. Det negativa är att jag nu har stickningar i det som är kvar av den.

Jag hade inte direkt räknat in detta i vår tidsplan för morgonen så det blev lite stressigt med barnen som skulle iväg till bussen men vi hann precis. *pust*

Nu sitter jag och väntar på telefontid hos öron, näsa halskliniken för att höra vad de säger om saken. Om jag bara ska äta min medicin och se glad ut eller om de vill titta på eländet.

Jag tar en kopp och fortsätter virka kant på filten medan jag väntar.

Montering pågår

2011-01-19T15:08:00.012+01:00

Nu håller jag på att montera det sista på min mormorsrutefilt. Det tog lite längre tid än jag hade hoppats på då det grå garnet som jag använde som avslutande färg på alla rutor tog slut. Som tur var så kom min käre make till undsättning och besökte en garnaffär under lunchen dagen efter och fixade garn åt mig.

Jag antar att maken och hans kollega stod ut lite där i garnbutiken i sina skitiga varselkläder. Inte varje dag det kommer in två grovarbetare och handlar skulle jag tro. *s*

Garnet maken kom hem med var perfekt. Så efter att ha färdigställt de sista rutorna kunde jag börja organisera dem och sen var det bara att börja jobba med monteringen.

Nu funderar jag över hur jag ska kanta filten när den är färdigmonterad. Det känns som om den behöver en kant. Helst skulle jag velat ha en grå kant också men jag vägrar köpa mer garn till restgarnsfilten. Hela grejen med en restgarnsfilt är ju just att man ska använda upp rester och udda nystan, inte fylla på med mer. Så det får bli svart istället.

Den stora frågan är nu om man ska göra en kant med stolpgrupper runt hela eller om man ska virka vanliga stolpar. Det kanske blir snyggast med stolpgrupper eftersom hela filten är uppbyggd med stolpgrupper. Ska fundera medan jag fäster de sista trådarna.

Återbesök

2011-01-11T16:56:00.003+01:00

Idag var jag på återbesök hos läkaren. Datortomografin visade ingenting så de är nu säkra på att knölen orsakas av en infektion. Det man inte kommit fram till än är vad för typ av infektion.

Då även alla prover som efterfrågades efter förra ingreppet kommit tillbaka negativa så har man nu konsulterat en infektionsspecialist. Det innebar att de stack i knölen igen och sög ut mer äcklig sörja eller pus som de kallar det.

Det är nu beställt en massa nya prover och den här gången ville de även ha lite nya blodprover. Det förbryllar läkarna lite att jag i övrigt (förutom knölen) mår bra och inte haft feber eller andra besvär som är vanliga vid infektion i kroppen. Även blodvärden och cpr har varit bra hittills.

Jag fick en ny omgång antibiotika. Denna sort är mycket starkare och jag ska äta den i hela 14 dagar. Jag hoppas verkligen att det ger resultat den här gången. Jag är så trött på det hela så ord inte räcker till.

Då väntar vi på provsvar igen då.

Sneakpeak

2011-01-08T17:38:00.005+01:00

Här kommer en liten sneakpeak på mitt senaste handarbetsprojekt. En mormorsrutefilt av restgarner. Här handlar det alltså om att ta reda på överblivna rester efter andra arbeten, inte om att mixa och matcha så färgerna blir lite galna så där men det är ju det som är charmen med tycker jag.

Det är 40 ganska stora rutor som jag lagt ut på minstemans lekmatta. Tanken är att alla rutor ska få ett avslutande varv i samma färg och sedan ska de monteras. Då bör filten bli ungefär i samma storleksskala som mattan vilket innebär ca 110 x 140 cm. Om jag inte tycker det blir stort nog så blir det några rutor till.

Fästa trådar på mormorsrutor

2011-01-08T16:35:00.008+01:00

Jag har lovat mina tissel och trasselvännter att jag skulle försöka mig på en förklaring på hur jag fäster trådarna på mina mormorsrutor under arbetets gång.

Många virkar in trådarna och tycker då att det blir fult med avvikande färger som lyser igenom. Gör man som jag och virkar in trådarna i respektive tråds egen färg så slipper man det.

Det är absolut inget avancerat men det är inte alltid så lätt att förklara hur man gör speciellt inte när man inte kan visa, så jag tog en hög kort med mobilen och gör nu ett försök med text och bild.

Först gör jag själva färgbytet. Här går jag som synes från lila till rött garn.

När jag byter garn så drar jag åt föregående färg hårt så att den maskan inte syns. Det vill säga det lila garnet här.

Sedan tar jag med mig den nya färgen (här den röda) och virkar tre luftmaskor vilka blir en fuskstolpe i mormorsrutan. Jag vänder arbetet för att fortsätta med den nya färgen och nästa varv med stolpgrupper.

Jag vet att inte alla vänder på arbetet när de virkar mormorsrutor men så har jag lärt mig att göra.

Här ser man att den röda garnänden hängt med luftmaskorna/fuskstolpen och sitter överst i kedjan medan den tidigare färgens ändar sitter nedtill.

Garnänden från föregående färg (här lila) drar jag igenom de fasta maskorna som bildas ovanpå stolpgruppen.

Detta gör jag från framsida till baksida och från baksida till framsida ända fram till stolpgrupperna på första hörnet. Vid mellanrummen mellan stolpgrupperna låter jag garnet löpa med då det nyps fast av stolpgruppen där sedan vilket gör att det inte syns.

Sedan börjar jag virka stoplgrupperna på mormorsrutan som vanligt och då virkar jag samtidigt in förra varvets garnändar som ju dragits genom de fasta maskorna på föregående varvs stolpgruppers ovansida.

Jag brukar nöja mig med att låta garnändarna följa med till första hörnet där de efter att blivit inkapslade av två stolpgrupper klipps av. Man kan självklart fortsätta nästa in garnändarna och låta dem följa med längre om man vill det.

Sedan fortsätter jag virka stolpgrupper runt rutan som vanligt. På bilden ser man hur de lila garnändarna spretar ut vid första hörnan.

Här har jag klippt av de lila garnändarna och fortsätter med stolpgrupperna.

Nu är min mormorsruta färdig. Inga spår efter garnändar och inga avvikande färger som lyser igenom. Sen är det bara att upprepa proceduren tills man är nöjd med mormorsrutans storlek.

Jag hoppas det var hyfsat enkelt förklarat.

Behöver du en tutorial på hur man virkar mormorsrutor så hittar du en illustrativ sådan här!

Viktresan

2011-01-07T19:29:00.008+01:00

Jag har inte skrivit om mitt senaste icke handarbetsrelaterade tilltag. Eller senaste och senaste, jag har ju hållit på några veckor nu. Jag har börjat ta tag i min vikt, inte en dag för tidigt egentligen men sent ska syndaren vakna heter det ju!

Den 28/9-2010 växlade jag spår och valde att köra lchf och förändra mitt liv. Detta innebär att jag sedan dess inte äter socker, mjöl, pasta och potatis. Förutom detta håller jag koll på kolhydratinnehållet i det jag äter. Jag äter mycket ovanjord grönsaker, fullfeta mejeriprodukter och äter alltså grönsaker eller tex svamp till kött och sås. Detta funkar väldigt bra hemma hos oss då det är en väldigt liten förändring matmässigt förutom att jag låter bli vissa livsmedel. Resten av familjen äter som vanligt.

Min ändrade livsstil har hittills gett fantastiska resultat! Mycket bättre än vad jag förväntat mig. Jag har i dagsläget gått ned 16 kilo sedan jag startade äta och tänka annorlunda! Nu börjar det synas ordentligt också för folk jag träffar börjar påpeka saken. Jag har själv svårt att se någon större skillnad men jag märker ju att kläderna "blivit större".

Tittar man på gamla och nya bilder kan till och med jag se att det hänt saker. Ja, just det! Jag har ju klippt av mig håret också. Det var min -10 kilos grej. Ni får försöka att inte låtsas om knölen, det ser helt bisarrt ut jag vet men vad gör man?

2010-09-25 2010-12-30

Jag inser att det ofta går fort att tappa vikt i början för att det sedan kommer att plana ut och bli svårare. Men mitt resonemang är att allt nedåt är bra även om det är aldrig så lite. Förväntar man sig att tappa flera kilon per vecka så blir det bara jobbigt i längden så det gäller att bibehålla en sund inställning till vad som är rimligt och att se till helheten.

Jag är väldigt nöjd med det resultat jag hittills uppnått men jag har fortfarande många kilon kvar att tappa innan jag nått mitt mål. Det kommer förmodligen ta lång tid men å andra sidan, vad gör det? Jag har ju all tid i världen!

Datortomografidags

2011-01-03T14:01:00.004+01:00

Idag var det dags för datortomografin. Jag har gjort en sådan tidigare för några år sedan pga gallstensutredning så jag vet hur det går till. Men den här gången skulle jag få kontrast vilket jag inte fått tidigare. Dessutom är det ju svårt att inte oroa sig eftersom det fortfarande inte ställts någon definitiv diagnos gällande knölen.

Enligt instruktioner så hade jag fastat helt i två timmar före undersökningen och självklart var jag väldigt törstig. Av någon konstig anledning så blir man extra törstig och hungrig just bara för att man inget får äta/dricka. Bara att bita ihop.

Väl på sjukhuset så började det med att jag självklart inte hade någon tiokrona så jag kunde inte låsa in mina ytterkläder. Jag hade en femkrona, men bara en så jag kunde inte växla heller. Jag hade inte tillräckligt med tid för att springa till Pressbyrån och handla något för att få växel heller så det var bara att ta med kläder, väska och så vidare upp till radiologen och se glad ut trots att det stod på pappret att man skulle hänga av sig. Vad ska man göra?

Anmälde mig i receptionen och frågade där om växel. Tyvärr hade de inte heller några småpengar så det fick vara. Men sköterskan i receptionen sade att jag fick ta med kläderna in. Bra det i alla fall.

Behövde inte sitta ned i mer än ett par minuter innan de kom och hämtade mig. Väl inne visade det sig att jag inte behövde klä av mig och dra på en sån där käck bomullsrock utan det räckte med att hasa ned behåbanden. Skönt, jag hade oroat mig lite över det där då jag fryser så lätt och då jag frös så otroligt förra gången.

Jag fick ligga ned och ha huvudet i en fixeringsgrunka av metall. Blev instruerad om hur det skulle gå till och sedan sattes nål i armen för kontrasten. Först testade man med koksalt vilket gjorde hela armen alldeles kall. Sedan kom kontrasten. Vilken otroligt skum känsla, det är som en värmevåg som passerar hela kroppen. Först blev det alldeles varmt i halsen och sedan vandrade det nedåt. Helskumt!

Jag fick åka in och ut ur röret/apparaten några gånger och sedan var det över. Tog nog inte mer än max tjugo minuter trots att det på pappret stod att man skulle räkna med minst en timme.

Skönt att ha det gjort! Nu är det bara att vänta och se vad doktorn säger efter att ha sett bilderna.

Sista dagen!

2010-12-31T16:15:00.013+01:00

Tänk att det redan är sista dagen på det här året! Av någon konstig anledning tycks åren gå fortare sedan jag fick barn, eller är det för att jag blir äldre? Nä, det är nog barnens fel.

Året som gått har varit händelserikt och tidvis turbulent. Vi blev bebisföräldrar igen, min mormor gick bort, vi hade diverse ekonomiska bakslag pga reparationer av bil och hus relaterade problem. Min syster fick ryggproblem som troligtvis handlar om ett diskbråck. Min morfar fick ljumskbråck och har med gott resultat opererats. Svärmor fick en tumör i halsen vilket visade sig vara canser och hon behandlades under större delen av året. I november blev hon till allas vår glädje friskskriven. Strax innan detta blev jag själv sjuk och följetongen med min hals började.

Min hals ja, det började ju med hög feber och en onormalt uppsvullen lymfkörtel. Det utvecklade sig till elakartad halsfluss med sår och varbildning i halsen. Jag fick medicin och halsflussen gick över. Tyvärr så ville inte lymfkörteln gå tillbaka och efter att ha gått med en öm och värkande onormalt svullen lymfkörtel länge pta ointresserad VC så fick jag hjälp att komma akut till läkare.

Läkaren tog prover som sänka, blodvärden och så vidare. Alla prover såg bra ut men min svullna lymfkörtel visade ju att det ändå var något som var fel. Jag blev remitterad till öron, näsa hals kliniken på sjukhuset och fick ganska snabbt en tid där. Väl där så ville man omgående göra en biopsi då man trodde att det handlade om en vätskefylld cysta under lymfkörteln. Tyvärr visade det sig redan vid biopsin att så inte var fallet. Man fick trots allt ut tillräckligt med vätska för att skicka till lab för provtagning. Svar skulle komma inom en vecka och man hoppades i och med det ha fått svar på vad som felas så att man kunde påbörja behandling. Om man inte fick svar så skulle jag remitteras vidare till magnetröntgen för att man ska kunna se hur det ser ut där innanför.

Veckan då provsvaren skulle komma kom och gick. Att det var en psykiskt jobbig tid ska jag inte sticka under stol med. Mycket jobbiga tankar att tampas med samtidigt som man ska försöka funka normalt i vardagen. Onsdagen veckan därpå damp det ned en remiss till radiologen i brevlådan utan att vi hört ett ljud om provsvaren. Klumpen i magen växte rejält. Tiden var dessutom med en dags varsel. Med tanke på makens jobb, skolbarnen och de hemmavarande barnen så är det inte gjort i en handvändning att boka in en halvdag på radiologen för mamman så jag blev tvungen att ringa och boka om tiden. Fick en ny tid 3/1. En dryg vecka från det ursprungliga datumet men en vecka som plötsligt kändes evighetslång. Vad har de hittat, eller inte hittat?

Då vi kommit ända fram till jul nu så fanns inte möjlighet att få tag på någon på öron, näsa halskliniken för att få närmare information heller.

Vi firade jul i lugna former hemma hos oss med min mor, syster och mina syskonbarn på besök. Resten av helgen var vi ensamma och tiden spenderades mest i soffan med handarbete för min del.

Under julhelgen hände något med svullnaden på halsen, den ändrade form och karaktär. Jag hade ända sedan biopsin haft rätt ont i den men trodde det berodde på retningen från stickandet. Men nu när knölen flyttade på sig, ändrade form och började göra ännu mer ont så blev både jag och maken oroliga. Nu gjorde knölen ont hela tiden, den var även varm och huden utanpå hade blivit rödflammig. Allt detta tyder ju på någon form av infektion.

På onsdagen skulle vi till BVC med minsteman och jag tänkte då att jag skulle försöka prata med någon på VC som ligger i samma lokaler och se om någon kunde titta på eländet. Men då vi var på BVC och vår sköterska såg min hals så tog hon tag i saken och ringde direkt upp till sjukhuset och öron, näsa, halskliniken och skakade fram en akuttid senare samma dag. Det visade sig vara tur det för nog var det infekterat alltid.

Väl på öronkliniken så behövdes det bara en hastig titt för att konstatera att det var infekterat. Läkaren beordrade att man skulle sticka direkt så efter att ha mätt och fotat knölen så fick jag lägga mig på en brits och blev omsorgsfullt avtvättad och spritad sedan stack de. Jäklar vad ont det gjorde! Knölen var ju ruskigt öm vid beröring och här kom det med herrejössesnålen och gick in rakt i den. Sedan hämtade de sprutor och drog ut vätska. Den här gången kom det vätska, inte lite heller! Cirka en halv deciliter varblandad vätska drog de ur knölen som genast reducerades till hälften av sin storlek. Läkaren hade gärna velat suga ur mer men då måste han sticka på nytt och det ville han inte på grund att att det finns många känsliga blodkärli området som till exempel halspulsådern. Så han nöjde sig för tillfället.

Man konstaterade nu att det förmodligen är en elakartad varböld som uppkommit på grund av infektion i lymfkörteln. Själva lymfkörtelområdet har svullnat av och är inte längre förstorat men istället har jag en elak varböld med påföljd att mjukdelar runt omkring svullnar och retas. Den svullna bölden har dessutom legat och tryckt mot nyckelbenet och sköldkörteln vilket i sin tur gett ännu mer smärta. Läkaren frågade eller kanske mer konstaterade att jag inte sovit så mycket senaste tiden, vilket han hade alldeles rätt i eftersom det varit i princip omöjligt att hitta en ställning där man inte tryckt eller sträckt svullnaden så det gjort ont.

Jag fick också veta att svaren från lab på cellproverna de tog sist hade kommit tillbaka negativa vilket ju var en rejäl lättnad då det innebär att det inte är fråga om varken cystor eller tumörer vad jag förstod.

Jag ska fortfarande på magnetröntgen på måndag men nu handlar det mer om att se hur utbredd inåt den här bölden är och hur den sitter inför nästa ingrepp om det behövs ett sådant. Jag har nu fått antibiotika och förhoppningsvis så tar den död på infektionen så att bölden försvinner av sig själv men om den inte gör det så kommer man förmodligen skära upp den så småningom. Bara tanken ger mig rysningar men samtidigt vill jag bara bli av med skiten så om det krävs får de väl skära då.

Ja, så kul har jag haft det. Men det känns i alla fall väldigt mycket bättre psykiskt nu när jag vet att det inte är frågan om cancer utan en infektion. Det må vara jobbigt och irriterande men nu har man ju ändå kommit fram till en diagnos och då kan man ju sätta in behandling därefter. Det äckliga gucket som man fick ut ur knölen är också skickat för analys, så förhoppningsvis är de elaka bacillerna utrotade snart!

Så nu ska jag fira nyår med min lilla (stora?) familj. Det är bara maken, jag och de mindre barnen. Dottern är på väg till Spanien med sin sambo och hans familj den lyckosten. Vi ska ta det lugn, äta gott och se på film. De som orkar vara uppe till tolvslaget ska få skåla i Pommac och gå ut och titta på fyverkerierna (grannarna längre ned brukar ha en hel del) och hänga tomtebloss i trädet, sedan blir det nattdags. Det är happening nog för oss!

När det gäller handarbete så har jag stickat en tubhalsduk modell större till min dotter efter hennes önskemål. Den var ruskigt trist att sticka men blev fin när den var klar. Dottern var nöjd vilket ju är huvudsaken. Jag ska se till att få en bild på henne när hon använder den sedan när hon återvänder till kalla breddgrader igen.

Just nu håller jag på med en mormorsrutefilt modell större. Något ska man ju göra med sina restgarner och alla udda nystan som blir liggande till ingen nytta.

Konvalescens och handarbete

2010-12-08T09:56:00.015+01:00

Så blev det ännu ett långt glapp mellan inläggen. Det hade jag ju inte tänkt mig men bloggandet har fått ligga lite på is på grund av annat. Jag har ju bland annat varit sjuk, bara den biten är en hel följetong! Efter tio dagars penicillinkur så trodde jag ju att jag skulle bli frisk men ödet ville annorlunda. Dels så vill inte min rejält svullna lymfkörtel ge med sig och gå ned och dels så blev jag genast genomförkyld med hosta. Det tar liksom aldrig slut!

Igår fick jag en akuttid på grund av den där lymfkörteln. Den har varit onaturligt svullen ända sedan halsflussen drog igång och har inte gått ned sedan dess. Nästan hela vänstra sidan av min hals har en stor svullen knöl. Det ser lite ut som om man lagt in en kycklingfilé under huden där. Den är öm vid beröring och när jag gör vissa rörelser och fram mot kvällen så värker det ofta lite lätt.

Första gången jag kontaktade sjukvården efter att ha avslutat penicillinet utan att lymfkörteln gått tillbaka till normal storlek så sa de bara att det kunde ta upp till tre veckor efter avslutad kur innan svullnaden gav med sig och att jag kunde återkomma då det gått tre veckor om jag inte blivit bättre. Som tur är så har vi en underbar BVC-sköterska som inte ansåg att detta var normalt och skakade fram en tid åt mig akut på VC då jag var i kontakt med henne i annat ärende.

Väl på VC så känds det, mättes det, togs lite prover och så vidare. Alla prover såg fina ut och det ser inte ut som jag har någon pågående infektion som skall orsaka detta problem. Läkaren konsulterade öron, näsa, halskliniken och det bestämdes att jag ska remitteras dit för vidare undersökning och provtagning. Man misstänker att jag fått en infektion i själva lymfkörteln då det ju bara är den ena som bråkat. Den ahr dessutom varit svullen i hela sex veckor vilket inte är normalt. Så nu väntar jag på att öron, näsa, hals ska kontakta mig vilket de skulle göra den här veckan. Men det är ju vården vi talar om så jag är inte helt optimistisk gällande det tidsperspektivet.

Förutom mina fysiska besvär har det varit födelsedagar, skolaktiviteter och julbord med makens jobb. Det senare på slott/herrgård med övernattning. Hur mysigt som helst och väldigt trevligt att komma iväg och få vara lite social efter att ha varit bunden hemma så länge.

Nu när jag inte ligger däckad i feber längre utan bara går och är allmänt snuvig och hostig (förutom svullnaden då) så stickas det och virkas en del. Förutom att det är min favoritsysselsättning så är det ju så perfekt sysselsättning när man sitter i soffan och hänger framför tv:n. Efter som jag oftast går och lägger mig ganska tidigt med minsteman så spelar jag in diverse deckare och andra program som jag sedan tittar på dagtid när jag fördriver tiden i soffhörnet med min tekanna.

Ja, jag sitter ju inte helt klistrad i soffan hela dagarna, jag har ju trots allt barn att ta hand om, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, mat som ska lagas, hund som ska ut och så vidare och så vidare. Men jag hänger i soffhörnet så mycket jag bara kan för än så länge har jag inte helt fått tillbaka orken.

En del färdigställt sedan sist har det blivit. Jag har ju bland annat stickat vantar på beställning till en nätväninnas son som har dysmeli. Hon hade svårt att hitta något som passade på honom och som satt kvar. Jag hade kvar av garnet som jag stickade mössa åt honom i för ett tag sedan så det blev matchande vantar. Eftersom jag fortfarande hade ett nystan kvar efter det så skyndade jag mig att sticka ett par torgvantar åt mamman också då jag hört att hon klagat på att hon var frusen.

Mottagarna visar upp mina alster.

När jag klar med beställningarna så började jag på en trekantsjal i entrådigt ullgarn från Ullcentrum. Ett helt underbart garn som är flerfärgat i gröna och lila nyanser. Det tar sin lilla tid att sticka i tunt garn, speciellt om det ska bli något stort av det. Men till slut så tog garnet slut och jag fick äntligen maska av. Nu ligger den och vilar i väntan på blockning. Jag lovar att fota och visa upp den så fort den är helt klar.

Jag har också hunnit med att virka ett till bygel/bumperbarsskydd till barnvagn. Den här gången blir det lite extra spännande eftersom det är till en Phil and Ted´s och någon sådan har jag ju inte längre så jag har fått gå efter överskickade mått. Jag hoppas verkligen det passar!

Jag passade på att sticka ett par raggsockor till nöffe (minstingen) också. Han blir så kall om fötterna nu så tjocka sockar är ett måste, det blir kallt på golvet i gamla hus.

Nästa projekt på gång är en rätstickad halsduk till mig själv. En lång sådan, så att man kan vira den ett par varv. Den här stickar jag på längden då jag gillar den långrandiga effekten, men det blir många maskor. Får se om jag är tvungen att göra något mindre projekt i mellan eller om jag lyckas göra klar denna utan att vika av från banan. *s*

Stängt på grund av sjukdom

2010-11-13T11:20:00.016+01:00

Här har det varit stängt på grund av sjukdom.

Maken, jag och minstingen var iväg en tur till Värmland och hälsade på svärisarna en snabbis sedan åkte vi vidare till Sunne och checkade in på herrgårdshotell. Vi hade bröllopsdag ett par dagar innan och hotellövernattningen var vårt firande.

Det var en intensiv men trevlig helg med god mat och trevligt sällskap. Tyvärr så lyckades jag få med mig en bacill hem. Redan natten till söndagen började jag känna mig konstig. Jag hade svårt att sova och var varm. Trodde det berodde på främmande omgivningar och det faktum att det var varmare på hotellrummet än vad vi har hemma i sovrummet.

Även vid frukosten kände jag mig rätt kass. Jag hade ingen aptit trots frukostbuffé med en massa gott att välja på. Tvingade i mig en tallrik fil, ett kokt ägg och lite grönsaker så jag skulle stå mig ett tag. I bilen somnade jag och sov tidvis hela vägen hem. Jag fick också ont i huvudet och stördes enormt av solen.

Väl hemma så petade jag i mig lite youghurt och drog på mig raggisarna och ullkoftan då jag började frysa. Sedan eskalerade det resten av kvällen. Till slut tog jag tempen och den visade 40 grader, inte undra på att jag mådde skit. Drog mig tillbaka till sängen redan vid 18-tiden och sov sedan under dubbla duntäcken tills det var morgon.

Hela veckan pendlade febern mellan 39 och 40 graders feber. Än så länge hade jag inga andra problem än just febern så jag lyckades komma upp och få iväg barn till skola och så även om det tog emot. Maken var sjysst och lade om lite tider så att han kunde komma hem tidigare och även vara hemma en hel dag. Det var välbehövligt för min del som bara ville sova, sova och sova.

Vecka nummer två hade febern dämpat sig lite men istället svullnade jag upp på hela vänstra sidan av halsen. Lymfkörteln hade fått tokspel. Jag såg ut som en stock. Jämntjock från örat ned till nyckelbenet ungefär. Såg förfärligt ut och var rejält ömt vid beröring. Febern låg nu och pendlade mellan 38 och 39.

Efter ett par dagar började det även göra ont i halsen. Ondare, och ondare. Till slut kunde jag inte svälja ned fast föda utan hjälp av vatten. När det var som värst så kunde jag knappt äta alls och när jag vid ett tillfälle tog en körsbärstomat gjorde det så ont i halsen att jag trodde jag skulle kissa på mig.

Vi ringde sjukvårdsupplysningen som vidarebefodrade oss till VC. På VC var de lite sådär tillmötesgående då de menade på att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade men jag fick en akuttid i alla fall.

Väl där så pratade sjuksköterskan med mig om samma sak, dvs att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade så hon skulle titta lite innan doktorn blandades in så att jag inte blev debiterad för ett läkarbesök i ondödan. Snällt tänkt i och för sig men jag blev livrädd att de skulle skicka hem mig igen så ont som jag hade.

När jag tog av mig ytterkläderna och sköterskan såg min svullnad på utsidan av halsen så sa hon oj! Sedan bad hon mig gapa och lös i min hals. Hon sa oj igen. Sen sa hon att det här måste doktorn se. Sen kände hn utanpå min svullna hals och sa att den typen av svullnad är vanlig hos barn när de får en kraftig infektion men att man ytterst sällan ser det hos vuxna.

Efter ungefär en halvtimmes väntan så fick jag komma in till doktorn. Även han sade oj! Ganska direkt konstaterades det att jag hade halsfluss, en väldigt elak sådan. Orsaken till att det hade gjort så ont när jag åt tomaten var att jag tydligen hade öppna sår i halsen. Det förklarade ju en del. Jag skickades direkt till labb där de tog crp och en halsodling sedan fick jag vänta igen.

Efter ytterligare en halvtimme fick jag komma in till doktorn igen som skrev ut Kåvepenin och gav mig ett par doser så att jag kunde börja direkt när jag kom hem. Sedan sa han att jag kunde ta alvedon mot smärtan. Alvedon! Allvarligt, Alvedon hjälper inte ens när jag får spänningshuvudvärk! Inte hjälpte det minsta lilla mot smärtan i halsen heller.

Jag var i det närmaste gråtfärdig hela dagen. Sedan kom maken hem med en godispåsen från apoteket med medicinen som doktorn skrivit ut. Då blev jag glad igen för där fanns förutom kåvepeninet som jag skulle ta i 10 dagar även värktabletter och bedövande gurgelvatten. Tack doktorn!

Så på nästan tre veckor har jag inte ens orkat sticka eller virka. Då förstår ni nog hur nedsatt jag varit! Det enda jag orkat med är att ligga på soffan och kolla på tv. Allt annat har jag fixat med ren viljestyrka för barnen ska ju tas om hand om också. Jag fattar knappt själv att jag överlevt utan att få sova hela dagarna.

Nu har jag dock piggat till mig lite även om jag inte är helt frisk än. Jag tog min sista dos Kåvepenin igår så nu ska det bli intressant att se vad som händer. Tyvärr har min lymfkörtel svullnat upp igen efter att ha dämpat sig lite innan. Det känns lite sådär. Jag har också lyckats bli snorig och lite hostig eftersom resten av familjen lider av snuva och hosta. Nu håller jag bara tummarna för att jag inte ska få ont i halsen igen för minsta lilla ont så är det bara tillbaka till akuten och försöka kräva hjälp. Åh, vad jag längtar efter att vara frisk!

En liten vinst i all tristess är att jag numer orkar handarbeta. Jag har gett mig på att sticka en moebiussjal. Inte så himla svårt när allt kommer omkring, åtminstone inte när man fått koll på uppläggningen. Sen är det ju bara att sticka på.

Tyvärr så blev mitt första försök inte riktigt bra då jag insåg att garnet inte skulle räcka så den repade jag upp.

Mitt andra försök blev alldeles för stor. Vet inte hur jag tänkte för jag hade ett tjockare garn än beskrivningen men lyckades ändå på något sätt lägga till maskor istället för att dra av så den är också upprepad nu. Man lär sig av sina misstag så jag ska göra ett försök till, men först ska jag göra klart en annan sjal som jag påbörjat. Medan jag gör det så klurar jag på hur många maskor jag måste minska för att få moebiussjalen lagom stor.

Som synes på bilden så blev den alldeles för stor. Garnet är helt underbart dock, det påminner mig om en vacker röd Ara. Det blir definitivt ett nytt försök. Skam den som ger sig!

Hänt sedan sist...

2010-10-10T18:44:00.013+02:00

Nu blev det ett sånt där glapp i bloggandet igen. Det blir lätt så när det är mycket att stå i. Det beror delvis på handarbetande och delvis på vardagsbestyr. Det blir en hel del vardagsbestyr när man har en skock ungar.

Det är en massa att hålla ordning på nu när två av barnen dessutom går i skolan, egentligen är det ju tre men dottern bor ju inte hemma längre så hon räknas inte in i stöket. Det ska vara kläder efter väder, det är läxor, det är aktiviteter, tandläkarbesök, läkarbesök och bvc. Sen ska det tvättas, lagas mat och hållas ordning också. Man hinner inte ha tråkigt i alla fall.

I veckan som kommer så åker sittdelen på vagnen för gott. Min lilla bebis börjar bli stor. Det känns lite ledsamt för han sover fortfarande utmärkt i den. Tyvärr så sitter han inte lika bra i liggdelen och nu är han ju vaken mer än han sover, så det är bara att följa utvecklingen vare sig jag vill eller inte.

Hela åtta månader blev min minsta prins igår. Det är helt otroligt vad fort det gått. Jag hinner inte med! Jag vill bromsa tiden och njuta av mina barn medan de är små. Stora är de ju så länge men små är de bara en kort stund. Barndomen är en så liten del av livet. Vi borde värna mer om den!

Senaste tiden har jag mest virkat, det har blivit rundlar och rektanglar av alla möjliga slag. Några blommor har det blivit också men bara några få. Jag har påbörjat ett projekt med hexagoner. Jag har inte riktigt kommit fram till vad jag ska göra med dem men jag har gjort en hög som ska bli någonting till slut.

Jag har virkat ett rasselägg också. Jag hade inget bättre att göra så jag improviserade lite, resultatet blev ett ägg av restgarn fyllt med vadd. I mitten lade jag en leksakskapsel från ett Kinder ägg med några riskorn i. Det blev ett mjukt ägg med mjukt rasselljud.

För ett tag sedan virkade jag klart mitt snäckskalsvirkningsprojekt. Det blev en hyfsat stor rektangel som jag ska göra en prydnadskudde av. Även den är ett restgarnsprojekt i många färger. Jag tycker själv att färgerna blev väldigt fina tillsammans.

Jag lovade tidigare att jag skulle visa bild på mina virkade och maskintovade senaste alster. Så här ser dom ut. Tanken är att även de ska bli kuddar framöver. Vad mycket kuddar jag ska sy! *s*

Sist men inte minst det senaste färdigställt av det jag fått beställning på. Ett bumperbarskydd till Bugaboo och en Aviatrixmössa. Dessa är redan framme hos mottagaren och tyvärr visade det sig att mössan blev för stor trots att jag var så noga med masktätheten och rätt storleksval i mönstret efter de mått jag fått. Det är svårare att göra mössor av den här typen på distans när man inte har ett lagom stort huvud att prova på. Men bättre för stor än för liten, för stort kan man ju växa i.

Virkanfall

2010-09-26T18:59:00.008+02:00

Jag har lärt mig en ny virkteknik, snäckskalsvirkning. Det är jättekul att lära sig nytt även om det ibland kräver en del tålamod och några upprepningar innan det blir som det är tänkt. Den här gången gick det lätt eftersom tekniken inte är så väldigt annorlunda än vågtekniken.

Jag bestämde mig för att använda mig av ullgarn som jag fått av min systerdotter. Det var en samling udda nystan i olika storlekar vilket passar perfekt till ett mindre projekt. Tanken är att det ska bli en kudde så småningom.

Jag har nu lyckats virka klart ett stycke som är lagom stort för att sys ihop till en kudde eller ett kuddfodral. Nu funderar jag på om jag ska sy på en dragkedja och sy en innerkudde. Det kanske är smartast så om man tänker på rengöring. Tills dess att jag fixat en dragkedja i lagom storlek och färgställning så ligger arbetet och vilar.

Jag fick lite blodad tand av allt funderande runt kuddar, så det garn som blev över när jag var klar med snäckskalsvirkningen virkade jag ihop till en stor rundel. Jag var inte helt säker på att garnet jag hade var i 100% ull men det både luktade så och kändes så vilket innebar att det borde gå att tova.

Ibland får man hjälp vare sig man vill eller inte.

Jag tog risken och tog min rundel virkad av ihopknutna uddafärger och slängde in den i tvättmaskinen med veckans jeanstvätt. Resultatet blev fantastiskt! Garnet tovade sig jättefint. Jag blev så nöjd att jag plockade ihop alla småbitar jag hittade och virkade en liten kvadrat också. Nu ligger två fina väl filtade bitar och väntar på att bli framsidor på prydnadskuddar. Jag känner mig mycket nöjd och har nu arbetat upp ett rejält sug efter att pyssla ihop fler fina kuddar/kuddfodral, både virkade, stickade och filtade.

En tygkasse har anlänt

2010-09-24T20:21:00.005+02:00

Idag fick jag denna fantastiskt fina tygkasse i brevlådan. Jag deltog i ett GDS-byte på forumet Sjalbarn där omgångens bytesobjekt var just tygkasse.

Tyget är väldigt fint! Retromönster med färger som härligt lila, grönt och gult. Färger som jag är väldigt förtjust i.

Ett stort tack till den än så länge anonyme tygkassetillverkaren.

Mössor, mössor och åter mössor

2010-09-20T16:34:00.002+02:00

Jag har stickat fler aviatrixmössor. Dessa mössor är klara och har eller ska skickats vidare till sina mottagare. Jag har stickat några stycken nu.

Jag har en till som är klar men den har jag inte hunnit få på bild än (det kommer). Jag har en beställning att avsluta och sen ska jag bara göra en aviatrixmössa till och den ska min minsting få, efter den får det vara bra med aviatrixmössor för ett tag framöver känner jag trots att de är både fina och lättstickade.

Det känns som om det är dags för lite sockar snart. De små sockarna jag stickade när jag väntade Nöffeliten är för små nu och jag har en massa fint sockgarn som ligger och väntar på att få pryda små bebisfötter.

Överarskningsmössor

2010-09-10T20:57:00.001+02:00

Idag fick vi en glad överraskning i brevlådan. Det var en av mina webväninnor som skickat egensydda mössor till alla mina små grisar!

Tack snälla!

Avslöjande och GDS

2010-09-03T11:44:00.012+02:00

Då var det dags för det stora avslöjandet!

Det hemliga projektet är en vågfilt (ripplefilt)!

Det hade ni aaaaldrig kunnat gissa, eller hur! *ha ha*

Så här ser den ut i sin helhet. Ca 80 x 100 cm om jag inte minns fel och virkad till en liten kille vars mamma gillar regnbågsrandigt (har jag märkt). Nu är filten överlämnad och värmer liten bebis i säng och vagn.

Filten är virkad i Sofia cotton.

Jag har varit flitig och sytt också! Jag deltog nämligen i ett GDS byte på Sjalbarn. Temat denna gång var tygkasse. Det här är resultatet av mitt knåpande. Jag hade inget direkt mönster utan det blev det som det blev medan jag höll på. Jag hade en ungefärlig bild av vad jag ville uppnå och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med resultatet. Speciellt då det både är retro och återbruk. Tyget är från början en icke färdigsydd gardin som jag fått till skänks.

Någon som sytt en sufflett till Bugaboo?

2010-09-01T10:51:00.005+02:00

Jag har, den blev.... inte så bra...

Jag var grymt besviken först. Kände mest för att sälja hela vagnsskrället då min dröm om att sy snygga suffletter och grejor till vagnen gick i kras. Av någon anledning så inbillade jag mig att det skulle bli bra och rätt vid första försöket bara för att mönstret ifråga var en slaktad originalsufflett. Ack vad jag bedrog mig, det kan bli helt fel ändå.

Men efter att ha gnällt av mig lite hos mina kära nätväninnor och begrundat situationen lite så återhämtade sig mitt sårade skaparego en smula. Vid närmare eftertanke så kanske inte första försöket var så tokigt ändå. Den är lite säckig upptill, bakdelen är lite vid och rynkar sig plus att kantbanden inte direkt ser proffsiga ut men vad då, det är ju trots allt första gången jag syr en sån här!

Kanske har jag lite väl stora krav på mig själv, jag är ju faktiskt inte sömmerska. Står man dessutom en bit ifrån och koncentrerar sig på tyget och matchningen så är den ju faktiskt riktigt snygg! Det syns inte helt bra på bilden men liggdelslocket är brunt för att matcha kantbanden.

Efter gnället hos mina nätväninnor så dök proffset nummer ett på bugaboosuffletter Mamma på Vift upp och gav mig lite råd. Det tackar jag för! Nu ska jag slakta ett lakan, rita upp mönstret och pröva mig fram. Kanske blir jag till och med nöjd med nästa sufflett.

Men innan jag börjar ska jag nog sänka kraven lite.

Mössanfall

2010-08-27T17:19:00.006+02:00

Jag har en tendens att snöa in på vissa saker och just nu är det mössor. Den där Aviatrix mössan var ju både fin, praktisk och lättstickad. Sånt gillar jag. Så nu blir det en hel hög sådana.

De här två mössorna har jag fått klara sedan sist. Nu har jag ytterligare en på stickorna men den får ni se när den är färdig.

Då var det dags för mössor

2010-08-18T22:56:00.005+02:00

Nu har skolorna börjat och augusti börjar lida mot sitt slut. Det innebär att hösten är i antågande och snart är det dags för sockor, vantar och mössor. Lika bra att börja fylla på lagren med andra ord.

Jag har kikat på många fina mönster men de flesta är på engelska och jag har undvikit utländska mönster av den enkla anledning att jag tycker att svenska mönster ofta är knepiga nog i språk och upplägg.

Men då jag förälskade mig i mössan Aviatrix hat när jag kikade in hos Huldas virkeri så kunde jag inte låta bli att försöka mig på den trots att det är ett engelskt mönster.

När jag först läste igenom mönstret så kändes det som rena grekiskan med olika beskrivningar, garnvikter och minskningsintervaller. Men när jag väl började sticka så visade det sig att det var ett riktigt enkelt mönster.

Originalet har knäppning men då jag inte hade några passande knappar till hands så gjorde jag knytband istället. Det funkade fint det med. Den sitter riktigt bra på nöffes lilla huvud också.

Tävling!

2010-08-12T21:40:00.002+02:00

Hos Ginas Stickverkstad kan man just nu vinna detta fina paket med en Lyx-trälåda som innehåller Symfonie Rose-stickor, slangar och en sjalnål. Skynda dig dit och tävla!

Semester på västkusten

2010-08-10T20:15:00.018+02:00

I år har vi semestrat på Västkusten. Vi lånade en stuga av en vän till maken. Stugan ifråga var i storlek större husvagn ungefär och vi var sex personer och en hund! Det var inte många centimeter golvyta kvar när vi skulle sova! *skrattar*

Vi är vana att tränga ihop oss när vi åker båt så vi var förberedda på trängseln. Hade vi inte varit det hade vi förmodligen fått psykbryt. *ha ha*

Vilket otroligt guldläge! Stugan låg ett stenkast från strandpromenaden och det tog två minuter ungefär att gå rakt ned på stranden. Vilken strand sen, 3 km sandstrand och långgrunt! Kunde inte blivit bättre!

Jag tror att västkustvistelsen nästan slog Liseberg på barnens sommartopplista. Att dagligen kunna gå ned på stranden och bada och leka hur mycket man vill toppar det mesta. Lägger man sen till det faktum att det dagligen fanns rätt gott om andra barn att leka med så är det svårt att slå! Till och med för en nöjespark.

Vi hade otrolig tur med vädret för trots utlovat regn hade vi kalasväder hela tiden då vi var där. Det var stranden för hela slanten och hela dagen. Det var verkligen toppen!

Semester, sol, stickning och skitbil!

2010-07-27T16:23:00.010+02:00

Jag hade ju gärna sluppit det där sista men tyvärr så visade det sig efter mycket pillande under motorhuven att problemet med generatorn inte gick att fixa. Så det blev till att köpa en ny. Inte alls vad vi hade tänkt oss veckan innan vi drar iväg på semester med hela familjen! *surt*

Desto trevligare är det då att det är semester och att solen kommit tillbaka. Det är visserligen inte lika varmt som tidigare men vad gör det, huvudsaken är att det är fint väder!

Men trevligast av allt just nu är nog ändå alla underbara garner jag fått hem! Underbara ullgarner, sockgarner och ett helt ljuvligt silkesgarn! Man kan ju inte annat än bli glad bara av att se dem!

Jag fick också hem ett gult bomullsgarn men det var inte lika roligt. Jag hade lyckats göra en tabbe när jag började mitt hemliga projekt. Jag hade tagit ett gult nystan som jag bara hade ett av istället för ett annat som jag hade fler av. Shit happens! Jag vägrar repa upp när jag kommit halvvägs så det blev till att beställa till ett par gula nystan i rätt nyans.

En annan sak som jag gillar är att jag både har lust och tid att sticka och virka. Det gör under för mitt humör och får mig att slappna av. Jag har blivit så van vid att koppla av på det sättet att jag har svårt att bara vara. Jag kan knappt sitta rakt upp och ned och titta på tv längre. Det går bara inte, det kryper i hela mig. Men visst, ibland tappar man orken och lusten men då kryper det inte på samma sätt heller.

Nu har jag haft dille på ullisar ett tag. Jag gjorde klart de blå och gröna i Harpungarn och då jag hade rätt mycket garn kvar så blev det även ett par helblå. Man kan väl inte få för många ullisar?

Det kanske börjar bli dags att gå över på sockar och mössor igen. Men först ska jag avsluta mitt hemliga projekt. Det är en knapp tredjedel kvar sen ska jag bara klippa trådar. Vis av erfarenhet så har jag fäst trådarna vid färgbyte under arbetets gång.

Nu funderar jag på vad jag ska göra när mitt hemliga projekt är klart. Jag har ju min evighetshalsduk förstås, kanske är det läge att ta den med på semestern så att jag kommer någon vart. Vi ska ju ut och åka långt om några dagar men risken finns att vi åker nattetid då det blir mindre jobbigt för barnen och hunden. Då blir det nog för dåligt ljus för att sticka. Vi får väl se hur jag gör men tills dess är det hemlisen som gäller. Jag lovar att bild kommer så småningom men först ska den bli klar och sen ska den överlämnas till sin än så länge ovetande nya ägare.

Tur på stan och vaccination

2010-07-22T23:27:00.002+02:00

När man är barnledig ska man passa på att gå på stan. Det tycker åtminstone jag. Min käre make håller inte helt med om det men han är snäll nog att låta mig få min vilja fram.

Vi började med att gå med liten A på BVC där det var dags för vaccination nummer två. Aj vad ledsen han blev och just när han började hämta sig från det onda så stack det i nästa ben. Marie på BVC stod inte högt i kurs just då kan jag säga! Som tur var så gick det över ganska kvickt ändå och Marie fick ett leende innan vi gick därifrån.

Vi fortsatte upp på stan där vi gick i butiker en stund, tog en fika på mysigaste fiket och efter det så tog maken med sig lilla A på promenad längst ån medan jag gick till frissan och fick ansa kalufsen. Trots att det inte såg ut att vara någon större skillnad så lovar jag att halva min behåring låg på golvet när jag gick därifrån. Det klipptes toppar och lugg och sedan klipptes det upp och tunnades ur. Man kunde tro att någon lämnade salongen utan hår men så var det inte, jag har ungefär hälften kvar. *he he*

När jag var klar hos frissan hade maken tröttnat på att gå på stan. Synd, för jag hade kunnat tänka mig en tur upp till babybutiken också men jag avstod att propsa på det då jag tyckte att han ställt upp rätt sjysst ändå. Så vi handlade lite käk och åkte hem.

Bilen höll sig på mattan hela dagen faktiskt och maken trodde att felet var hittat och åtgärdat. Vi hoppas på det!

Vi hade tänkt ta en sväng in till hamnen och promenera i gästhamnen efter maten men vi blev så himla trötta så vi blev kvar hemma istället. Maken passade på att spela lite musik och jag fäste stickade det sista på den pågående ullbyxan. Den här gången en basicbyxa ala Samuelbyxan i blått och grönt Harpungarn. Härliga knalliga färger! Bild kommer.

Fram emot sena kvällen fick liten A feber. Inte så lite feber heller. Han mådde inte bra alls, han var ledsen och hade svårt att komma till ro. Efter mycket stökande och flera försök med bröstet så somnade han äntligen. Stackars lilla A!

Bilstrul och turtlebut

2010-07-21T23:05:00.014+02:00

Maken fick börja sin semester med att skjutsa upp dottern till Arvikafestivalen och passade samtidigt på att hälsa på sin mor och hennes man. Storbusen fick följa med, inte helt fel att få ha pappa ifred en hel helg. På väg hem från farmor/mor så hämtade maken och storbus upp storasyster igen. Hemresan blev lite knölig på grund av motorproblem men till slut så ordnade det sig i alla fall tillfälligt och hem kom de.

Efter ett par dagar hemma så var det dags att skicka grabbarna på grönbete hos mormor, moster och kusin. Maken hade skruvat och grejat med bilen och trodde att det skulle fungera bättre. Dessvärre så fortsatte bilen krångla på väg dit och hem. Jag är totalt värdelös på allt som har med motorer att göra men jag har snappat upp att det var generatorn som bråkade och inte ville fungera som den skulle. Jippi = NOT!

Bilen höll ihop hela vägen hem som tur var men det strulade en del längs vägen. Väl hemma tände vi grillen och satt på terassen och njöt av friden. Det är inte förrän man har fler barn som man inser hur enkel tillvaron var när man bara hade ett. *s*

Under kvällen fäste jag trådarna på de turtlebutinspirerade ullisarna i ekoull. Blev rätt fina för att vara första försöket. Nu ska jag bara bestämma mig för om de ska få vara naturfärgade eller om jag ska slänga dem i ett bad med Koolaid.

Paket med garn och te

2010-07-19T10:04:00.002+02:00

Jag anmälde mig till stickameras garn och te byte för ett tag sedan. Jag gillar sådana byten. Det är så spännande att se vad som dyker upp och lika spännande att skicka iväg till en för det mesta okänd mottagare.

Hos mig dök detta härliga paket upp (ned) i brevlådan. Underbart garn, härligt te och choklad! Kunde inte bli bättre!

Nu har jag bara ett litet problem, jag vet inte vem det var som skickade det! Det fanns en liten lapp med som jag läste då jag öppnade paketet och sedan lade åt sidan. Tyvärr har något klåfingrigt barn (det finns några att välja på här) gömt lappen ifråga för jag kan inte hitta den! Teflonminne som jag har så kommer jag heller inte ihåg vad det stod så om du läser detta får du gärna hojta till!

Tack för det härliga paketet!

Vinn en Willvin skötväska!

2010-07-13T17:13:00.004+02:00

"Jag tävlar hos kidzmode om en valfri skötväska från Willvin.
Tävla HÄR du också."

Själv kikade jag in på Willvin och tittade på deras väskor och fastnade för en brun MAGNIFICENT LEATHERETTE. Varför? Jo för att den var så himla snygg.

Jag har faktiskt inte sett Willvin irl men det verkar vara en genomtänkt skötväska med smarta detaljer och praktiska tillbehör. Framför allt är den snygg och stilren. Det gillar jag.

Sneakpeak

2010-07-09T21:42:00.007+02:00

Här kommer en liten sneakpeak på mitt hemliga projekt.
Jag kan avslöja att det är bomullsgarn och virkat.

En till ullbyxa

2010-07-08T13:57:00.009+02:00

I bilen till och från Göteborg roade jag mig med att sticka. Att sticka eller virka under långfärd är perfekt sysselsättning tycker jag.

Den här resan stickade jag ett par ullbyxor (ytterbyxor till tygblöjor) igen. De är tänkta till nöffeliten. De är stickade i mjukaste gosigaste 100% ull. M&K´s baby ecoull. Jättegosigt garn och det finns i fina färger eller i naturtoner.

En stor fördel med att sticka under långfärd är att man slipper en massa avbrott som det lätt blir hemmavid med annat som ska göras eller barn som vill ha uppmärksamhet. Jag hann nästan klart på dit och hemresan. Det sista färdigställde jag igår då jag fick tid att sätta mig ned och pyssla en lite längre och mer sammanhängande stund på kvällen.

Nu när dessa är klara så funderar jag över vad jag ska ge mig på härnäst. Jag har fortfarande mitt långtidsprojekt halsduken liggande men jag känner inte riktigt för att ge mig på den just nu. Skulle nog behöva en rejäl bilresa till för att komma igång ordentligt med den. *s*

Nä, frågan är om jag inte borde kasta mig över ett hemligt projekt?

Och vinnaren är...

2010-07-05T18:08:00.006+02:00

Då har jag med hjälp av min tre små medhjälpare dragit en vinnare i utlottningen av den virkade filten.

Vinnaren kommer att få besked i sin blogg eller via mail.

Grattis Trulsa!

Weekend i Göteborg

2010-07-04T23:37:00.004+02:00

Helgen som var spenderade vi med hela familjen (förutom dottern som hade andra planer) i Göteborg och då mestadels på Liseberg.

Varje sommar anordnar makens företag en heldag med något kul till alla anställda och deras familjer. De senaste två åren har det varit Gröna Lund men i år blev det en hel weekend i Göteborg med två dagar på Liseberg och boende på hotell. Inte dumt alls!

Precis som förra året så sammanföll årets happening på storbusens födelsedag. Inte heller dumt då han fått spendera hela födelsedagen på tivoli två år i rad. Han är mycket nöjd och funderar redan på vad det kan tänkas bli för kul nästa år. *ha ha*

Vi åkte ned på fredagen. Vi åkte hemifrån strax före lunchtid och efter ett par timmars åkande tog vi en långpaus vid Brahehus där vi fikade och kollade in runinen. Vilken underbar utsikt!

Vi landade i centrala Göteborg vid 18-tiden. Vi checkade in oss på hotellet och kollade in rummet. Sedan begav vi oss ut på stan för att äta middag. Det var en underbar sommarkväll och rätt lugnt på stan för att vara fredag. Men å andra sidan var ju inte klockan så mycket heller. Vi åt och sedan gick vi tillbaka till hotellet där vi gjorde kväll efter lite fika och tv.

Vi ställde klockan för att komma upp i lagom tid på lördag morgonen. Det skulle duschas och kläs pås och sedan var det frukostbuffé på hotellet. Efter att pojkarna klämt i sig en rejäl hög pannkakor, pappa klämt i sig bacon och ägg och jag festat på färsk frukt, nybakt bröd och juice i stora lass så var det då äntligen dags för Liseberg!

Halva skaran dvs alla tonåringar och preeteens åkte spårvagn medan resten dvs vi + resten med barnvagnar gick till Liseberg från hotellet. Tog knappa 20 min. En riktigt skön promenad (på ditvägen iaf).

Lite lustigt och off topic är att alla anställda på firman har tre barn eller fler. Så trots att vi bara var fem familjer så var vi ett rejält gäng. *s*

Väl inne på Liseberg så var det åka, åka och åter åka som gällde. Samtliga utom mamma och nöffeliten fick åkarmband för två dagar. Men oj oj oj vilka köer det var på lördagen!

Efter sju timmar på Liseberg på lördagen så var det dags att gå till hotellet för gemensam middag med de andra. Det var buffé så man hade lite olika rätter att välja på plus en massa sallad och bröd. Sedan blev det kaffe och efterätt. När vi var färdiga med middag och fika så var det dags för oss och våra grabbs att dra oss tillbaka. Vi gick upp till rummet och försökte få barnen att varva ned och gå till sängs. Lättare sagt än gjort men till slut så slocknade dom.

Även på söndagen så var det med hjälp av klockan vi kom upp. Jösses så trött jag var när den ringde 7:30. Jag hade svårt att sova på hotellet på grund av alla ljud. Som lantis är man ju van vid att det är rätt så tyst på kvällar och nätter (bortsett från djur och naturljud). På hotell och mitt i stan är det aldrig tyst. Men till slut så tar ju tröttheten över som tur är.

Alla var trötta på morgonen, jag fick väcka både make och barn. Efter dusch och påklädning packade vi ihop alla grejor och lastade bilen, sedan blev det frukostbuffé igen. Även idag åt grabbarna pannkaka och vattenmelon i stora lass. Bra det, då vet man att de inte blir hungriga om en kvart.

Efter frukosten var det dags för Liseberg dag två. Söndagsvädret såg inte helt lovande ut då det var mulet och det kom lätta spridda regnskurar men strax efter lunch hade skurarna dragit bort och det blev istället soldis. Gjorde inte oss ett dugg faktiskt. Det var klart mer behagligt att lalla omkring i timmar i grått väder än i starkt gassande sol. Dessutom var det väldigt mycket mer behagligt för nöffeliten.

Den här omgången blev det mycket mer åka av. Dels så hade vi koll på vart dom olika attraktionerna fanns och vad respektive barn kunde åka, och dels var det mycket mindre folk så kötiderna var inte så långa. Perfekt faktiskt.

Vi var på Liseberg från öppning till klockan 17:00 då parkeringstiden gick ut. Då packade vi in oss i bilen och började resa hemåt. Väl i bilen slocknade jag och två av barnen som stockar. Det var helt omöjligt att hålla ögonen öppna. Jag beundrar maken som efter detta race orkade hålla sig pigg nog att köra hela vägen hem.

Vi rastade vid Brahehus igen och den här gången åt vi i restaurangen med utsikt över ruinen. Godkänt för att vara vägkrog. Har helt klart varit på sämre ställen och ätit sämre mat. Välbehövlig paus och välbehövlig mat och dryck för oss alla. Nöffeliten fick sin matpaus i bilen innan vi fortsatte. Alla nöjda och glada.

Hemresan fortsatte utan större problem tills vi passerade Norrköping. Då fick nöffeliten tvärnog. Han tokskrek mellan Norrköping och Nyköping så vi fick göra ett extra stopp bara två mil hemifrån. Lite frustrerande men vi fick i alla fall en något gladare lillebror. Väl hemma lät vi allt vara kvar i bilen och packade bara in oss själva. Barnen fick gå direkt i säng. Det tog ungefär fem minuter så var det så tyst, så tyst.

Vilken utflykt. Allt gick jättebra och det var full rulle hela helgen. Vi hade trevligt men samtidigt tar det rejält på krafterna att resa med ett gäng småbarn. Speciellt med bebis och trotsåldersmonstret (minibusen). Men som sagt, det gick bra och jag skulle helt klart kunna tänka mig göra samma resa igen men då vill jag gå på Universeum också. Det tror jag grabbarna skulle gilla, både den stora och de små. Kanske kunde man även lura med sig dottern, det skulle vara trevligt.

Åtta år!

2010-07-03T09:00:00.011+02:00

Klockan 03:30 den 3/7-02 vaknade jag av att det kändes som det kom en våg inifrån kroppen och ut. Jag kunde till och med se havet i mitt drömlika tillstånd men sansade mig snabbt och insåg att det var vattnet som gick. Jag knep ihop benen ( så gott det gick) och studsade, okej då, hävde mig ur sängen så snabbt jag kunde och sprang (läs stapplade) till toaletten.

Väl där sipprade det en stund och jag satt där och väntade på att jag kunde gå tillbaks till sovrummet, hämta nåt att klä på mig och väcka R. Efter en liten stund så kändes det som om sipprandet avtog och jag smög tillbaks in i sovrummet. Kröp "graciöst" upp i sängen igen, ruskade på R och berättade att vattnet gått. Han flög upp och tyckte att jag skulle skynda mig så att vi kunde åka direkt. Jag fick lugna honom med att jag inte hade ont än och att vi skulle börja med att ringa.

Ringde in till Karolinska Sjukhuset där barnmorskan ställde de vanliga frågorna. Jag informerade om att jag har en snabb förlossning med vattenavgång bakom mig redan. Barnmorskan tyckte att vi skulle ta det lugnt i alla fall efter som inga tecken på komplikationer fanns och eftersom jag inte hade fått några värkar ännu. Ta det nu lugnt och stressa inte in, var uppmaningen jag fick.

Efter samtalet var jag tvungen att byta binda, det sipprade fortfarande på rätt så bra. Då upptäckte jag att vattnet var blodblandat. Barnmorskan frågade om det var blod i fostervattnet men jag svarade ju nej efter som det inte var nåt blod i det första vattnet som kom. Blev lite skärrad efter som jag inte visste om det var ett dåligt tecken, så vi bestämde oss för att åka in direkt.

Klockan 04:10 anlände vi till Karolinska Sjukhuset. Blev inskrivna på plats och visades in i ett undersökningsrum. Blev ombedd att lämna urinprov, sen kom en sköterska och kopplade in CTG, jag tyckte inte om henne! Vet inte varför för hon sa egentligen ingenting. Kanske var det helt enkelt därför, hon verkade helt och hållet ointresserad av oss och det störde mig. Men jag hade inte tid någon längre stund att tänka på sköterskan då det fanns annat som var viktigare just då.

Klockan 04:59 kom barnmorskan in och skulle göra en vaginal undersökning för att se hur mycket jag öppnats. Livmodertappen satt så långt bak att barnmorskan inte kom åt den ordentligt. Hon kunde inte riktigt fastställa hur mycket det öppnat sig.

Fortfarande inga värkar, vi blev utskickade för att promenera. Vädret var vackert och luften var sval och vi gick ett varv runt sjukhuset. Det är ganska långt att gå runt ett så stort sjukhus, åtminstone när man "läcker" kontinuerligt och ens sambo envisas med att skämta hela tiden, det kom liksom små forsar tillsammans med sammandragningar varje gång jag skrattade. Promenaden tog ganska lång tid eftersom jag dessutom måste stanna och knipa vid varje skrattattack.

Klockan 06:00 Jag hade tröttnat på att promenera och började bli rejält trött, hade trots allt bara sovit 2 timmar under natten (somnade sent, uppe tidigt). Var törstig hela tiden och drack mycket vatten vilket resulterade i att jag var tvungen att springa och pinka hela tiden. Fortfarande sipprade det en massa vatten så bindorna byttes frekvent, hur mycket vatten får det plats där inne egentligen? Sammandragningarna började kännas mer och mer och för varje som kom så började det mer och mer likna värkar.

Klockan 06:57 hade jag kraftiga värkar med 5 minuters mellanrum. Dags för undersökning igen, 4 cm öppen och huvud centralt riktat ovanför spinae. Fosterljud avlyssnades utan anmärkning. barnmorskan konstaterade att det var dags att flytta in oss på ett förlossningsrum (äntligen!).

Barnmorskan och sköterskan trodde att vi skulle få en flicka. R blev något förvånad och berättade att läkaren som gjorde barnmorskan trodde att det var en pojke (vilket R trott benhårt sen dess, varför skulle läkaren ha fel, även om han bara gissade då det var svårt att få en bra bild). Detta gjorde att barnmorskan och sköterskan blev ännu mer övertygade om att det var en tjej. Själv sket jag totalt i vilket det började göra rejält ont och ut skulle ungen vilket kön det än må vara!

Barnmorskan talade om för oss att det var dags för personalbyte och att så fort dagpersonalen kom så skulle vi få komma in på förlossningsrummet. Yes! Jag slipper sköterskan, gillade henne inte som sagt, barnmorskan var ok men *rys* sköterskan gillade jag inte!

Klockan 07:26 Blev visad in till förlossningsrummet. Fick sjukhuskläder att byta till, det är jobbigt att byta kläder med fullt värkarbete. Det blir liksom svårt att koncentrera sig på nåt annat än värkarna. Blev sedan ombedd att gå på toaletten, det var också jobbigt men det gick faktiskt (trodde jag aldrig). Sedan tillbaks till rummet och jag fick kravla (det mest graciösa ord jag kan komma på som beskriver det hela) mig upp i sängen och sen fick jag huvudändan höjd så att jag halvsatt.

Den nya sköterskan var jättegullig och pratade med oss hela tiden. Både hon och barnmorskan var kanon. De undrade vad jag och R vill ha att dricka. Ville egentligen inte ha nåt men de ville att jag skulle dricka nåt sött så att jag fyllde på energireserven så det fick bli äppeljuice, R fick efterlängtat kaffe.

Klockan 07:40 Dags för undersökning igen, livmodertappen utplånad, 5 cm öppen, huvud fortfarande ovanför spinae, fosterljud utan anmärkning, CTG kopplades in och PVK och bastest togs. Nu blev värkarna riktigt otrevliga, sköterskan hjälpte mig att andas rätt och undrade om jag ville ha varma kuddar till ljumsktrakten. *rys* Inga varma kuddar här inte, jag tycker att det är högst obehagligt med värme när jag har ont. Sköterskan förklarade att hon kunde kyla kuddarna istället om jag hellre ville det. Bestämde mig för att det skulle kunna vara skönt.

Klockan 08:00 De kalla kuddarna var visserligen behagliga men inte hjälpte de speciellt och dessutom så kylde dom en väldigt kort stund sen kändes dom inte alls.

Klockan 08:30 Sköterskan undrade om jag ville börja med lustgas vilket jag inte hade nåt emot. Först så instruerades jag och R om hur den skulle användas sen satte hon igång gasen med 50/50 blandning. Som tur var så hade jag inget problem med att andas i masken den här gången (fixade inte det vid förra förlossningen det kändes som om jag skulle kvävas). Värkarna började kännas extremt obehagliga.

Klockan 08:52 Smärtan var i det närmaste outhärdlig fast ändå uthärdlig, svårt att förklara känslan. Värkarna kom i tvåfas, en värktopp och så sjönk den till hälften och så kom det en ny värktopp direkt inpå den första och sen sjönk det nästan i botten. Så fick jag ett par sekunders vila och sen började det om igen.

Lustgasmasken for upp och ned i takt med värkarna, vet inte om den hjälpte fysiskt egentligen men det stack i kinderna så nåt fick jag i mig iaf och rent psykiskt gjorde den underverk. Jag hade nåt att arbeta med och att fixera mig vid. R höll koll på att jag använde gasen rätt och sa till mig när han såg att värken var på väg att klinga av eftersom han tyckte att jag hängde mig fast vid masken lite för länge emellanåt.

Barnmorskan och sköterskan hade lämnat oss ensamma sen jag fick lustgasen. Vi hade en monitor som mätte förlossningsarbetet och R hade fått instruktioner om när det var nära förestående och han skulle ringa på klockan (om de inte kommit tillbaks innan dess).

Plötsligt under en värktopp som inte var att leka med så kände jag ett fruktansvärt tryck och en våldsamt läskig känsla i hela baken. Helvete nu sprack ändtarmen var min första tanke. Jag var helt övertygad om att hela skiten därnere exploderade, det var hemskt! När värken klingade av så hann jag precis tänka "var det där en krystvärk tro" men sen slog jag det ifrån mig lika snabbt. För så kändes det minsann inte förra gången, då var det mer en känsla av att "du måste gå på toa och du kan helt enkelt inte låta bli även om du försöker". Så kom nästa värk och explotionskänslan kom tillbaks med ny och ökad styrka, då förstod jag att det måste vara krystvärkar. Jag var helt övertygad om att allt hade gått sönder.

Var tvungen att vänta till värken klingade av så att jag var i stånd att prata, lyckades väsa fram ett "ring på klockan" till R som inte riktigt hängde med till en början. "Ska jag ringa på klockan?" frågade han, "RING PÅ KLOCKAN DEN KOMMER!!!" lyckades jag "ryta" fram med en ny väsning. Då tog det fart vill jag lova! In kom barnmorskan och sköterskan springande medan jag vrålade för fullt.

Jag sa knappt ett ljud vid förra förlossningen och har alltid varit ganska stolt över det av någon anledning, men den här gången var det som om någon sorts urinstinkt tog över och jag flöt helt enkelt bara med och vrålade. Det gjorde ju skitont så varför skulle man inte vråla? Dessutom var det enormt skönt, primitivt och skönt, jag tror att det hjälpte mig igenom smärtan och jag är inte mindre stolt över min bedrift för det.

Barnmorskan fick be R om hjälp att få av mig trosorna, jag var liksom inte till mycket hjälp (hade annat för mig än att lyfta på häcken!). När nätbrallorna väl var av så tittade halva huvudet redan fram. "En massa hår" sa R lyckligt (han har varit helt övertygad om att barnet skulle vara skalligt för det var han själv när han föddes). Plötsligt sa barnmorskan att jag skulle ta det lugnt och försöka hålla igen (precis som om det gick!) efter en liten stund sa hon att jag skulle ta i och det gjorde jag. Jag tror aldrig att jag tagit i så mycket i hela mitt liv (eller vrålat *garv*).

Klockan 08:56 Plötsligt kände jag hur nåt halt och varmt forsade ut ur mig och 08:57 var han född, vår lilla pojk. Jag var faktiskt den första som såg att det var en pojke, när barnmorskan lyfte upp honom så såg R bara baken på honom eftersom han var med vid fotändan (djupt fascinerad och rörd).

En pojke(som dessutom hade hår)! Liten skrek omedelbart med hög stämma, tystnade sen på mitt bröst där han låg och betraktade världen med halvslutna ögon. Han var lite blå i huden då han kom men blev snabbt skär och fin. Han vägde 3925 g och var 51 cm lång. Huvudomfång 34.5 cm.

Tänk att det redan gått åtta hela år sedan vår första fina pojke kom till världen! Grattis på födelsedagen älskade unge!

Sommar, sommar, sommar och en ullbyxa

2010-06-29T17:03:00.013+02:00

Härliga soliga sommar! Barnen springer ut och in som de vill. För det mesta endast iklädda shorts eller badbyxor. Studsmattan är monterad (med skyddsnät förstås) och "taket" på terassen på plats. Min käre make har dessutom skaffat en "vägg" (som är tänkt för patytält) som skuggar av ena sidan också. Så nu kan vi ha nöffeliten där ute utan att behöva oroa oss för solen.

Jag har stickat klart ullbyxan. Är väldigt nöjd med den om man bortser från sömmen i grenen som inte blev bra. Jag får inte till det där med maskstygn, det ska ju liksom bli osynligt. *suckar* Jag måste missförstå någonting för när jag gör det så blir det allt annat än osynligt som ni kan se på bilden.

Denna ullbyxa är stickad i M&K´s Eco ull. Mjukt och trevligt 100% ull. 100 gram räckte precis till byxan utan benmudden. Lite snöppligt kändes det när jag insåg att jag bara hade två nystan av just den färgen medan jag hade fem av varje i övriga färger som inköpts. Jag undrar fortfarande hur jag tänkte, om jag nu tänkte vill säga.

På grund av min miss så beslutade jag mig för att inte bara göra benmudden i avvikande färg utan också i helt annat garn. Jag stickade benmudden med mjuka härliga Idiecita alpacka som jag höll på att nysta upp. Jag tänkte som så att det är ju viktigast att det filtar bra i själva "rumpen" på byxan. Benmudden är mest till för passform och läckageskydd. Dessutom har jag hört att man kan filta alpacka så vi testar ( i liten skala) så får vi se vad som händer.

Jag stickade ullbyxan efter mitt favoritmönster Samuels Ullbyxa. Jag har stickat ullbyxor efter det här mönstret tidigare med gott resultat. Passformen är bra och jag gillar att det är så lätt att anpassa storlekarna eftersom man mäter istället för att räkna maskor. Den här modellen kan göras med långa, korta eller utan ben.

Jag funderar på att färga ullbyxan med KoolAid, men jag har inte bestämt mig för vilken färg än. Jag tror det kan bli snyggt med skiftningen av ljusare och mörkare färgnyans av samma istället för beige och grå som det är nu.

Sedan ullbyxan blev klar har jag roat mig med att fortsätta nysta upp Indiecita alpacka i olika grå och beige nyanser. Jag har fått ihop lite mer än en full ICA-kasse nu. Inte illa alls, härligt garn som går att använda till mycket. Jag tror jag ska sticka mig en fin sjal att värma mig med i vinter. Men först ska det bli en eller två ullbyxor till, vi måste ju se till att vi har så vi klarar oss ett tag framåt.

Midsommartid

2010-06-27T12:50:00.003+02:00

Vi firade som vanligt midsommarafton på mina morföräldrars sommarställe utanför Enköping. God mat i massor, trevlig sällskap (som alltid) och underbart väder. Kan man begära mer?

Barnen tog årets första dopp i Mälaren under kvällen. Själv kände jag mig inte det minsta sugen. Det krävs rätt så varmt vatten för att jag ska våga mig i numer.

Midsommardagen spenderade jag i soffhörnet. Jag hade hemsk huvudvärk när vi kom hem på midsommaraftonskvällen och dessvärre var den kvar när jag vaknade. Men pga huvudvärken och mitt stillasittande så fäste jag trådarna på sjalen jag stickat klart och fick en hel del stickat på ullbyxan jag påbörjat.

Recept på mina virkade blommor

2010-06-15T11:32:00.010+02:00

Jag har fått förfrågan om beskrivning till de virkade blommorna jag knåpade ihop. Så jag har försökt skriva ned hur jag gjorde. Jag har insett att det är betydligt lättare att visa hur man gör än att beskriva det i ord. Men här kommer i alla ett försök till beskrivning. Jag hoppas att den går att förstå.

Virkade blommor á la Asereht

Jag virkade blommorna i bomullsgarnet Sofia.
10 cm = 18 m och 33 v med stickor nr 4,5.
Jag använde virknål nr 5.
Blommorna blev 5 cm i diameter.

Virka 5 luftmaskor
Virka 10 fasta maskor runt ringen

*Virka 2 luftmaskor
Gör ett omslag och virka 3 stolpar i nästa fm
Virka 2 luftmaskor
Gör ett nedtag och virka 1 smygmaska i nästa fm*

* till * ger ett kronblad.

Upprepa*-* tills du har gått runt ringen (5 kronblad).

Lycka till!

©Asereht

Virkat, syr och stickar!

2010-06-14T15:24:00.017+02:00

Ibland får man inget gjort och ibland gör man allt på en gång!

Under veckan som gått har jag varit själv med barnen all min vakna tid. Detta har inneburit att jag suttit uppe mycket längre på kvällarna än vad jag i vanliga fall gör. Jag har helt enkelt inte velat lägga mig när det äntligen blivit lugnt och stilla. Istället har jag suttit där i min ensamhet, smuttat på hett lavendel/mynta te och njutit av tystnaden. Och så har jag virkat!

Under mina lugna stunder så har jag färdigställt mitt hemliga projekt. Ni kanske minns att jag var så glad över att äntligen lyckats få till virkade blommor, det här är vad jag skulle ha dem till. Ett virkat bygel/bumperbarskydd till vår Bugaboo Frog.

Inspirerad av Crochetras idé slängde jag mig över det hela och gjorde en egen variant. Crochetra var snäll och delade med sig av en beskrivning men jag är rätt så dålig på att följa virkbeskrivningar så jag bestämde mig för att göra det efter eget huvud.

Min variant av bygelskyddet har snörning istället för knäppning, samma princip som på en sko. Man trär på skyddet och så snör man ihop så att det inte blir någon öppning, knyter och petar in ändarna i kanterna. Voila!

Blommorna är egen design (eftersom jag var tvungen att hitta på själv för att få till det) och så har jag sytt fast blommorna med supersöta nyckelpigeknappar som dekoration. Jag var helt enkelt för lat för att trixa med knapphål och sånt. *s* Men fint blev det!

Eftersom jag är inne på bebisrelaterat pyssel numer (av förklarliga skäl) så har jag också planer på att försöka mig på att sy en sufflett till ovan nämnda barnvagn. Av någon anledning har jag alltid haft en förkärlek till barnvagnar och tillbehör, så en vagn som är lätt att förändra och som man kan sy eget till kunde jag ju inte motstå. Aldrig trodde väl jag att jag skulle ha en "stockholmslattemammavagn" men pysslaren i mig kunde inte motstå frestelsen! *s*

Jag har hittills lyckats klippa, sicksacka, sy ihop vissa delar och börjat kanta andra. Men det går väldigt sakta framåt. Jag vet aldrig hur länge jag kan hålla på och mycket jag kan få gjort. Ibland får jag plocka undan allt en kvart efter att jag släpat fram det. Men det går framåt.

Min första sufflett kommer att bli marinblå på insidan och mönstrad i marin, klarblå, lime och vit på utsidan. Vi får väl se hur det blir. Jag valde att börja med tyg som jag har ganska mycket av och som jag inte blir allt för ledsen av att kassera ifall det blir total katastrof. Förhoppningsvis så kan jag färdigställa suffletten under veckan, det är i alla fall min plan i dagsläget. Det ska bli väldigt spännande att se om den över huvud taget kommer att passa! *s*

Då jag höll på att färdigställa bygelskyddet till buggan så fick jag en ny strålande idé. Jag vill ha/göra ett liknande fast i retrofärger så att det matchar sittdelens sommaroutfit. Den går i sand, brun, orange och rosa precis som min Urbanna väska. Vore inte det fint? Jag tycker det, men den här gången tänker jag sticka istället. Virka i all ära men det är faktiskt skittråkigt att virka ett långt rakt stycke utan utsvävningar, då stickar jag hellre. Dessutom går det väldigt mycket snabbare för mig att sticka. Som synes på bilden, jag har redan börjat!

Hipp hipp hurra!

2010-06-08T23:52:00.003+02:00

Hipp hipp hurra för liten A idag!

Idag är det fyra månader sedan min lilla nöffe föddes. Det är helt otroligt vad tiden går fort. Ja, jag vet att jag tjatar om det men det upphör aldrig att förvåna mig! *s*

Snötnöffe vänder sig numer både från rygg till mage och från mage till rygg. Han förflyttar sig också även om det inte är helt medvetet från hans sida. Han skjuter ifrån med armarna och glider bakåt. Så det där med filt/dyna att ligga på funkar sådär numer.

Han jollrar, ler och skrattar. Då och då tränar han sin röststyrka högt och ljudligt, då menar jag inte skrik som i arg/ledsen bebis utan rena testljud. Det låter hemskt! *skrattar*

Han sover på nätterna och är pigg och glad för det mesta. Han äter bra och älskar att bli uppvaktad av sina syskon som i sin tur älskar att underhålla honom.

Jag tror faktiskt vi fått världens lättsammaste bebis eller så är det bara så att jag är så van vid allmänt kaos att jag blir förvånad när det bara flyter. Det är faktiskt ganska stor skillnad att ha en sjuåring, en sexåring, en fyraåring och en bebis hemma gentemot att ha en knapp treåring, en nittonmånaders och en bebis.

Utlottning!

2010-06-07T10:13:00.017+02:00

Över 15000 besök! Det vill jag fira med en utlottning!

Babyfilt virkad i ljusblått, brunt och olivgrönt akrylgarn.
70 x 90 cm vilket passar till både vagn och spjälsäng.

För att delta i utlottningen kommenterar du det här inlägget och länkar till det i din blogg. Om du inte har någon blogg kan du lämna mailadress när du lämnar din kommentar.

Anmälan öppen till och med den 30/6!

Egna blomster

2010-06-05T23:45:00.013+02:00

Jag är så stolt över mig själv! Jag har just suttit och knåpat ihop en virkad blomma alldeles på egen hand. Jag hade från början en beskrivning på en blomvariant men det blev inte bra. Så jag började testa lite efter eget huvud. Efter några försök fick jag det att se ut som jag tänkt mig och efter ytterligare några försök så fick jag till maskantalet också. Duktig som jag var så skrev jag ned hur jag gjort så fort jag var nöjd med resultatet. Så nu kan jag virka små söta blommor också. *glad*

Liten A som var mitt sällskap framför tv:n somnade sött i soffan medan hans ömma moder (jag) knepade och knåpade med sina blomster. Jag kan inte direkt klandra honom, programutbudet var uselt och jag var något distraherad av blomutformandet. *s*

Snart bör mitt lilla projekt vara färdigställt. Det blir en egen variant på någon annans idé. Jag tänker inte avslöja vad eller vems än men här kommer en liten sneakpeak på grunden till det halvfärdiga projektet.

Inspiration på ingång

2010-06-04T20:01:00.010+02:00

Under en tid har jag haft noll inspiration, noll tålamod och noll lust när det kommit till pyssel och handarbete. När jag inte haft fullt upp med liten A eller de andra så har jag fastnat framför datorn eller så har jag lagt mig tidigt med en bok. Men nu så börjar inspirationen sakta komma krypande och plötsligt får jag både en massa idéer och lust att pyssla igen.

Jag har till exempel en lång lista på saker jag skulle vilja sy. Det mesta är bebisrelaterat men vad då, att kombinera nytta och nöje är ju det bästa som finns! Det gäller bara att komma till skott också, sömnad kräver ju både mer utrymme och omkringutrustning än stickning och virkning.

Just nu håller jag på med ett litet virkprojekt. Det är ingen stor sak och trots att jag virkat mig igenom de senaste två kvällarna framför tv:n så går det väldigt sakta. Själva grunden på det jag virkar är otroligt tråkig. Men tanken på hur fint det kommer att bli när det är klart peppar mig att fortsätta trots att jag hellre vill ge mig på något som är mer givande.

Idag har det varit strålande sol men blåst svala vindar. Det var inte riktigt så varmt och skönt som det såg ut att vara. Men blåst betyder bra torkväder, man får passa på att hänga ut ett par maskiner tvätt när det bjuds på sådant. Det har tvättats lakan och tygblöjor för fullt här. Jag håller på att inventera och omorganisera bland tygblöjorna. Det som växts ur eller inte används ska göras av med och nytt är på ingång. Glimma butik har utförsäljning på de underbara bambutrikåblöjorna så jag har hamstrat. Det gäller att passa på när priserna är bra.

Vi skulle behöva fler ullbyxor av dra upp modell också. Jag borde verkligen börja sticka ullisar igen men det tar emot lite. Det är så enformigt, speciellt när man gör flera. Men å andra sidan blir dom fina och man får bestämma färg och form själv. Annars är jag just nu väldigt förtjust i Babyideas hemphour shorties och longies. Härliga färger och bra passform. De blå som liten A har nu funkar som både blöjbyxa och shorts i ett nu när det är varm. Snygga är de också!

Buzzador söker gravida och småbarnsföräldrar!

2010-06-04T10:52:00.006+02:00

Jag är en Buzzador.

Vad är det kanske du undrar. Jo det är en person som genom mun till mun metoden testar och marknadsför produkter åt företag genom Buzzador.

Hur funkar det? Jo du registrerar dig som Buzzador och fyller i lite uppgifter om dig själv. Sedan får du erbjudanden om aktuella kampanjer som passar din profil. När du anmält dig till en kampanj så får du varuprover som du ska buzza. Det innebär att du delar ut varuproverna till folk du träffar och berättar om produkten och Buzzador. Sedan får de som tagit del av varuproverna berätta vad de tyckte. Du samlar åsikter och erfarenheter som du rapporterar i din buzzadorrapport under kampanjens gång och vid kampanjens slut.

Just nu söker Buzzador efter gravida, bebis och småbarnsföräldrar för kommande kampanjer. Registrera dig du med (klicka på Buzzador)!

Sprättat, sprättat, sprättat och lite sytt!

2010-05-10T15:58:00.005+02:00

Nu har jag släpat fram och plockat undan symaskin och allsköns attiraljer i en veckas tid. Det är inte mycket jag fått gjort åt gången men många bäckar små! *s*

Jag har sytt lappar på jeansknän, sytt om några byxor till shorts, sytt tre örngott av ett trasigt påslakan vars dinosaurmotiv pojkarna tyckte om och så har jag sprättat! Jag har sprättat och jag har sprättat.

När minibusen var mindre fyndade jag ett otroligt fint lapptäcke i retrostil passande spjälsäng/vagn. Den enda nackdelen var att det var fodrat med ett otroligt läbbigt syntettyg som också tjänade som baksida. Jag tänkte länge att jag skulle göra något åt saken men så gick tiden och minibusen flyttade ur spjälsängen och slutade åka vagn och det fina lilla lapptäcket blev liggande.

Nu när lillgrisen kom så rotade jag fram det igen och den senaste veckan har jag sprättat, sprättat och sprättat. Det var kantband och en massa sömmar att ta sig igenom. Jag var dessutom tvungen att sprätta försiktigt så jag inte skadade framsidan så det tog sin lilla tid.

Planen var som sagt att sy på fleece på baksidan istället för det läbbiga syntettyget. Helst skulle jag velat ha ett ärtgrönt fleecetyg men något sådant hittade jag inte. Men här hemma i min (allt för stora) tyggömma hade jag brun fleece vilket passade bra även om det kanske är lite tråkigt.

Idag har lillgrisen haft en riktig sovdag och då passade jag på att dra fram grejorna igen och sy klart det där täcket. Så nu har vi äntligen ett jättemysigt och mjukt mystäcke som funkar lika bra i spjälsängen som i vagnen.

Shopping och vaccination

2010-05-05T21:17:00.006+02:00

Idag var det dags för ett besök på bvc igen. Idag mättes det, vägdes det och så fick lillnöffe sin första vaccination. *

Lillgrisen har hunnit bli hela 12 veckor och väger nu 5895 g och är 60,5 cm lång.

Själv hade jag "uppfångningssamtal". Numer har man ett längre samtal inbokat med mamman någon månad efter förlossningen för att ha möjlighet att fånga upp dem som inte mår bra efter förlossningen. Bra tycker jag, hormoner kan ställa till mycket skit med både det fysiska och psykiska.

Jag minns hur tungt det var efter min tredje tätis födelse. Det var mörkt och kallt ute för jämnan, liten hade kolik och förutom honom hade jag en knapp treåring och en 19 månaders kille till att ta hand om. Det var bra nära att en förlossningsdepression blommade ut då men som tur var kom ljuset och våren. Hade det inte vårats när det gjorde så tror jag det hade gått riktigt åt helskotta med mitt mående. Men i takt med ljus, värme och utevistelse tillsammans med att minibusens mage blev bättre så blev även mitt sinne ljusare och lättare. Hade det funnits sånt där samtal på bvc då så kanske jag kunnat få lite stöd och någon att prata med för att underlätta.

Den här gången har jag mått så himla bra. Allt har flutit på så himla bra sedan lillgrisens födelse. Det funkar så där bra att man bara väntar på katastrofläget. Men nog har vi vett att njuta av friden så länge det varar.

Att få bebis när man har lite större barn är så väldigt mycket enklare och smidigare än när man har flera små på en gång. Nu roar de stora varandra eller sig själva. De kan hjälpa till med saker och till och med serva sig själva när det behövs. Att de dessutom tycker att det är kul att hjälpa till med lillebror är ju en väldigt trevlig bonus. Livet är underbart helt enkelt, bebislycka när den är som bäst! ♥

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Vi var alltså in till bvc. Jag hade mitt samtal och lillnöffe fick sin spruta. Sprutan var ju mindre kul förstås, både för nöffe och för mig. Det gör ont i mammahjärtat när man ser sitt barn lida.

Efter sprutan så satte vi oss i väntrummet och lillgrisen fick en välbehövlig långtankning. Det gjorde under både för hunger och allmänt välbefinnande. När lillgrisen var nöjd så packade vi ihop oss och promenerade upp till centrum.

Nöffe sover sött efter sprutan i nya fina vagnen med snygga väskan. :-)

För första gången sedan lillgrisen föddes lallade jag omkring på stan. Det var riktigt kul att komma ut och kika i affärer igen. När jag var höggravid orkade jag inte och de första månaderna var det varken läge eller lockande. Nu passade jag på när jag ändå var inne i stan och inte hade några tider att passa.

Självklart blev det lite shopping också. Men jag försökte verkligen hålla igen. Lillgrisen har ju ganska mycket kläder och då jag gillar att shoppa på Tradera tex så behövs det inte köpas till så mycket nytt. Men det är ju svårt att gå i butiker och bara titta på alla fina små kläder utan att köpa något. Så det blev en muminpyjamas, några härligt mönstrade färgglada sommar bodysuits och en liten mjuk solhatt med apor på.

Vi investerade också i en liten olivgrön ljuvligt mjuk lurvjacka med orange detaljer. Alla fleecejackor och dylikt vi har hemma är i strl 68 och alldeles för stora än så länge så jag tyckte nog att det fanns ett behov. Sen passar den ju så fint till den supersöta orange mössan från Villervalla.

Efter några timmar på stan hade både jag och nöffe fått nog. Väl hemma så delade vi ut såpbubblorna vi köpt till storebrorsorna. De gjorde succé, särskilt minibusen var väldigt förtjust och fascinerad av de vackra bubblorna. Förra sommaren var han för liten för att kunna hantera såpbubblorna och skvimpade mest ut allt ur flaskan men nu så blåste han stora fina bubblor och var så stolt.

Ännu en helt vanlig eftermiddag

2010-04-29T20:49:00.001+02:00

Idag var det ännu en sån där vanlig eftermiddag då pojkarna ska hämtas på fritids och dagis.

Just idag hade jag utvecklingssamtal med minibusens "ansvarsfröken". Det var både trevligt och intressant. Det är alltid kul att höra hur barnen fungerar när man inte själv är med. Ibland undrar jag faktiskt om det är samma barn vi pratar om! :-o

Tänk vad mycket det händer med barnen på bara en termin. Speciellt när de är små. De lär sig och utvecklas hela tiden. Och vad mycket kul de säger, både roligt och tänkvärt många gånger.

Favoriter just nu är följande sagt av minibusen:

"Pippi rymmer mycket för hennes mamma är en fjäril och hennes pappa har ramlat ombord"

"Pappa, blommor måste leva! Annars dör dom!"

"Mamma, min vän Tindra är en tjej!" Jag svarar att jag vet det. "Hur vet du det?" Ja det kan man ju fråga sig! ♥

När vi kom till dagis idag så möttes vi av den här synen, barnen har samlat och räknat kottar! Vilket jobb!

Eftersom det var fint väder idag så vi passade på att vara kvar en stund extra och leka på skolgården efter samtalet. Speciellt dagisbarnen tycker det är roligt då skolgården är väldigt spännande i deras värld.

Även mamman tycker att det är riktigt trevligt att vara där när vädret är fint. Med te i termosen och sovande liten gris i vagnen så är det inte dumt alls.

I vanlig ordning så fotar jag barnen. Det brukar innebära en del trams och flams från deras sida. Just nu är det väldigt kul att göra miner när jag ska fota och då kan det se ut så här:

Som tur är så är jag oftast ganska snabb så jag hinner få några kort där de ser normala ut också. Och har jag riktig tur så får jag till och med glada barn på bild! ♥

Nya soffor!

2010-04-24T21:19:00.002+02:00

Idag är jag glad och nöjd. Vi har fyndat nya (begagnade) soffor på Blocket!

Vår gamla soffa var med om en kräkolycka vid senaste magsjukan här och hur mycket jag än skrubbade och torkade så blev vi inte riktigt av med lukten. Inte gick det att ta av klädseln och tvätta heller eftersom det var en gammal skinnsoffa.

Till slut så fick jag nog och krävde att vi måste göra något åt saken. Planen blev då att skaffa nya soffor när skatteåtebäringen kommer. Jag hade kollat runt lite och blivit lite kär i en viss modell av soffa och eftersom jag är den jag är så började jag spana på Blocket och liknande med en gång.

Vi beslutade oss för att begagnat var rätt väg att gå i och med att vi har småbarn och hund. Vi vill inte köpa nya dyra soffor som blir nersölade och nerfläckade inom kort. Det skulle inte mitt psyke klara av. Så vi inriktade oss på begagnatmarknaden. Vi satte också ett lämpligt prisintervall baserat på nypris och vilka priser de gick för begagnat.

Plötsligt en dag så var den bara där. Annonsen jag inte kunde ignorera. Ringde maken och han sa att jag skulle skicka iväg ett mail. Pessimist som jag är så förväntade jag mig inget svar så döm om min förvåning när det två dagar senare damp ned ett svar. Säljaren ifråga skrev att det var många som hört av sig men att vi var de enda hittills som ville ha båda sofforna så vi kunde hämta dem omgående. Sagt och gjort, maken hämtade hem den kvällen därpå.

Nu har vi röjt och organiserat hela dagen och äntligen står sofforna på plats. Inte sprillans, inte helt utan skavanker men hela och klart prisvärda. Och de luktar mycket, mycket bättre än vår gamla! *s*

Medan jag gick där och grejade och plockade så satt lillgrisen och somnade i sin stol. Han hade somnat mitt i en mening om man säger så och det där senaste han lärde sig det vill säga suga in underläppen var uppenbarligen det sista han pysslade med när sömnen anföll. Han ser ut som en liten rumpnisse min lilla gullegris. ♥

Busväder

2010-04-22T22:22:00.006+02:00

Idag var det dags för mätning och vägning på bvc inne i stan. Självklart passar det på och bli busväder bara för att vi måste ut och åka. Är man hemma har man ju en viss valfrihet gällande utevistelsen men ska man någonstans så är man ju så illa tvungen att förflytta sig där ute oavsett om man vill eller inte.

Det var fortfarande uppehåll när vi gick till bussen. Rått och kallt men uppehåll. När vi klev av bussen i stan en halvtimme senare var det halv storm och snöblandat regn. Riktigt aprilväder alltså! *brrr*

Vi anlände till stan med gott om tid innan den inbokade tiden. I normala fall hade vi tagit en extra lång omväg till bvc bara för att röra på oss lite men just idag kändes det inte det minsta lockande. Det räckte gott och väl med de faktiska metrarna vi var tvungna att gå för att ta oss fram till vårdcentralen.

Istället fick vi gott om tid i väntrummet. Jag passade på att se till att lillgrisen var mätt och belåten inför besöket och kunde samtidigt njuta av mitt medhavda varma te. Snacka om välbehövligt efter den påtvingade promenaden i motvind och snöblandat regn.

Mätning och vägning gick så bra så. Lillgrisen charmade som vanligt. Han verkar tycka det är kul att ligga på vågen och sprattla. För att inte tala om ligga på skötbordet och snacka med den snygga mobilen som hänger där. *sötis*

Medan vi var inne så passade det på att bli uppehållsväder där ute men lagom tills vi var klara så brakade det förstås loss igen. Så någon extra vända upp till stan blev det inte, utan det fick räcka med att vi var tvungna att ta oss ut till busshållsplatsen igen. En annan var i stadiet "dränkt katt" när vi kom fram dit men lillfisen han låg och hade det gott i vagnen han.

Efter tio minuters ytterligare väntan på bussen i regnet så kom den då äntligen . En halvtimme på en varm buss kändes rätt gott efter den kalla blöta promenaden. Dessvärre var man ju tvungen att ge sig ut i rusket igen för att komma hem och inte nog med det, vi måste ut igen senare eftersom grabbarna bus ska hämtas från dagis och fritids. Men först ett par timmar i värmen för att tina upp frusna leder med torra varma kläder och mängder med hett te!

Medan mamman bälgade i sig det varma teet så visade lillgrisen upp nya färdigheter. Han har lärt sig att suga in sin underläpp. Ser rätt festligt ut men mamman (jag alltså) föredrar helt klart det glada smajlet som kom efteråt. ♥

En helt vanlig eftermiddag

2010-04-20T17:26:00.020+02:00

Idag är det dagis och fritidsdag. Det innebär att maken lämnar barnen och jag hämtar. Då jag är föräldraledig med lillgrisen så har pojkarna reducerad tid på dagis/fritids så de är bara där två dagar i veckan. De två dagarna har jag själv med lillgrisen och det är guld värt. Även om jag aldrig hinner göra allt det där jag tänkt så får jag i alla fall koppla av lite och bara ägna mig åt bebis. Det är fantastiskt härligt att kunna göra det.

Utsikt från busshållsplatsen. Det är alltså inte sjön man ser här utan en hage.

Våren verkar ha kommit för att stanna. Man hittar inte mycket snö som ligger kvar nu. Det finns lite på riktigt skuggiga platser och så förstås på skolgården där de haft enorma högar med bortplogad snö. Till barnens stora förtjusning måste jag säga för det har varit snöfort, kanor och klätterställningar i ett. Kanske fanns det en tanke bakom när de beslutade sig för att dumpa snön där. *s*

Snösmältningen har resulterat i enorma mängder vatten här. Jag skulle inte vilja vara jordbrukare, mjölkbonde eller hästägare nu! Hagar och åkrar häromkring ser ut som sjöar. Men det finns en klar vinnare här och det är alla sjöfåglar!

Vi bor ju mitt i ett fågelreservat med liten fågelsjö inom synhåll så finns här enormt mycket sjöfågel. Allt från de vanligare änderna till hägrar som stolpar omkring på sina långa ben. På somrarna hör man lommens spöklika läten om kvällar och nätter. Jag har lärt mig att uppskatta både fåglar och djur häromkring och finner faktiskt nöje i att ligga för öppet fönster på sommaren och lyssna när jag ska sova. Hästarnas frustande och lugna lunk blandat med syrsor och fågelläten är underbara vår och sommarljud.

Nu tappade tråden igen. Idag är som sagt en helt vanlig eftermiddag och då tar jag med mig lillgrisen i vagnen och tar bussen bort till skolan/dagis och hämtar mina stora grabbar a.k.a Grabbarna Bus.

Om jag inte får torka av mig på jackan hur ska jag då få bort smutsen?

Då det blir lite dötid mellan hämtning och återgående buss så brukar vi stanna på skolgården och leka. Nu när det är bättre väder så tar jag med mig min lilla termos med te, en falska med saft och varsin frukt till grabbarna och så sitter jag på bänken och njuter medan de leker. Framöver då det är dagar med varmt väder så tar vi och hoppar över en buss och stannar en timme till. Det är inte alls fel att sitta på gräset och njuta i solen medan barnen leker. För på skolan finns en massa lekvänligt som inte finns hemmavid, det är ju dåligt med lekplatser på landsbygden om man säger så.

Lillebror har växt i koftan!

2010-04-20T15:38:00.018+02:00

Nu har lillebror växt i omlottkoftan jag stickade när jag väntade honom. Den såg så himla liten ut när jag var klar med den och sen när lillebror kom hem såg den jättestor ut! Men nu passar den alldeles perfekt. *love*

Mönster på koftan hittar du hos Drops Design.

Födelsedagsfirande på Busfabriken

2010-04-19T22:04:00.002+02:00

Mellanbusens sexårsdag spenderade vi på Busfabriken. Där fanns massor av kul att pyssla med. Grabbarna hade knappt tid att komma och dricka någonting. Och vi som oroade oss lite för att det skulle bli tjat om massa godis och fika när vi såg serveringen. *s*

Det absolut roligaste med sådana här ställen är förstås att barnen har kul och att det finns något som faller alla i smaken. Men visst är det lite extra kul när även föräldrarna kan roa sig. *s*

Efter en stunds hålligång måste man vila lite och fylla på vätskebalansen. Även småbröder som bara tittar på blir trötta av allt ståhej. ♥

Efter en kort paus var det fullt ös igen både på pojkar och pappa. *s*
Det var mycket bollar i luften ett tag! :-D

Efter fyra intensiva timmar så var det dag att samla ihop tre trötta pojkar och en lika trött pappa för hemfärd. Mellanbusen var mycket nöjd med sin födelsedag och både stor och minibusen vill även dom spendera födelsedag på Busfabriken när det är dags.

Redan sex år sedan!

2010-04-19T00:06:00.010+02:00

Den 19 april 2004 på självaste bf vaknade jag vid 3.30 och hade molvärk typ stark mensvärk. Jag kunde inte somna om och efter en stunds vridande och vändande så gillade jag läget och rullade ur sängen för att hasa ner och besöka toaletten.

Som så många andra gånger så försvann värken "puts väck" efter toabesöket. Drog en djup suck och lade mig för att somna om.

Vid 6-tiden är det dags för R att gå upp. Han ska iväg och besikta bil så han har "sovmorgon". Tyvärr så vaknar även S som tycker att han också ska gå upp.

Eftersom S var krasslig under söndagen och sov mycket på dgen så insåg jag ganska snart att det där med att få ett par timmars sömn till var en chans lika med noll. Så det vara bara till att rulla sig ur sängen och följa med ned.

Väl nere så började jag med att sätta på tevatten (som vanligt) och medan jag stökade i köket så fick jag en ganska kraftig och ordentligt kännbar "sammandragning". Funderade inte så mycket på det förrän det kom ytterligare en strax efter. Efter ytterligare en fem, sex stycken så började få en känsla av att något var på gång.

Jag sa till R att det kanske är på riktigt idag och han undrade om han skulle stanna hemma men jag sa åt honom att åka och besikta bilen (onödigt att få körförbud) och sen ringa mig när han var klar så får vi ta ett beslut då.

Sammandragningarna fortsatte komma med jämna mellanrum. Efter att ha klockat dem så visade det sig att de kom med 7 minuters mellanrum. Efter att ha prata med syrran för att förvarna henne om att hon skulle vara beredd på att åka så ringde jag R och sa att jag tyckte han skulle komma hem igen när han var klar för sammandragningarna/värkarna kom fortfarande regelbundet och hade smärtsam karaktär efter en timme.

Jag klädde på mig, fixade frukost och satte mig framför datorn en stund för att fördriva tiden. Klockade värkarna med jämna mellanrum och det visar sig ganska snart att tiden mellan minskar med en minut i taget.

När R kommer hem tar han med sig S och går ut och leker medan jag spelar Nisse (nåt ska man ju göra när man väntar fast det gick inte så bra).

Vid 9-tiden ringer jag syrran igen och säger att hon kan börja röra på sig för det här är äkta vara. Värkarna ändrar karaktär och blir vassare och längre. Nu kommer de med 5 minuters mellanrum (från värkstart till värkstart).

För mig var detta en helt annorlunda upplevelse då båda mina tidigare förlossningar startat med vattenavgång. Jag förväntade mig hela tiden att vattnet skulle gå men det gjorde det inte. Däremot hade jag små blodstrimmiga flytningar vilket ännu mer övertygade mig om att nu var det verkligen på G.

Efter att R pratat med sin mor och rapporterat läget så tyckte han att det började bli dags att ringa förlossningen medan jag fortfarande tyckte att det var långt mellan värkarna och pessimisten i mig trodde inte att det skulle vilja ha in oss iaf. Men efter lite påtryckning så gav jag med mig men jag ville klocka värkarna igen innan jag ringde.

Med 4 min mellan värkarna och ganska vass smärta så tyckte väl även jag att det började bli dags för vägledning så jag ringde in till förlossningen. Vilket var helt absurt, vad säger man? "Hej! Jag heter xxx och jag tänkte föda barn idag!" Det var väl ungefär så jag uttryckte mig. *fnissar*

Mottagandet på förlossningen här var helt annorlunda än vad jag råkat ut för tidigare då man mer eller mindre blivit beordrad att hålla sig hemma så länge som möjligt. Här frågade de hur långt mellan värkarna jag hade, hur länge de varit regelbundna och när de startade. Sedan frågade de om jag ville komma in med en gång eller om jag ville vänta.

Jag sa att vi skulle börja röra oss ganska strax efter som vi bor en bit utanför stan och att det kan ta en stund att komma fram. Välkommen in då, var svaret jag fick. Det kändes jätteskönt.

Jag började rota efter min nedpackade mobil för att hitta syrrans mobilnummer och dirigera om henne till sjukhuset istället då det började bli dags att åka. Precis då kommer hon gående längs uppfarten (hon kan inte kört lagligt *s*). Perfekt timing!

Efter lite sista minuten plockande, sådana där måsten som liksom bara dyker upp i stressade situationer som att springa och hämta mjukliften för att se om den passar i liggvagnen tex är ett exempel så sånt man bara MÅSTE göra. *flinar* Till slut hade jag lyckats packa ihop mig och mina pinaler så pass att vi kunde åka.

Att åka bil med värkar var en helt ny upplevelse, en upplevelse jag lika gärna kunde ha varit utan och då måste jag säga att värkarna fortfarande var helt hanterbara och överkomliga även om de kom tätt.

Väl inne vid sjukhuset skulle vi ta oss till den utpekade förlossningsparkeringen som självklart ligger så långt bort från entrén som möjligt. R ville åka och släppa av mig först men jag menade på att det är nyttigt att gå, det hjälper värkarbetet på traven och dessutom är risken stor att de skickar oss på promenad iaf så vi parkerade och promenerade ned. Vädret var härligt och vi fick vid flera tillfällen stanna och insupa vårluften.

Klockan 11.15 kom vi in på förlossningen och blev anvisade till vårt förlossningsrum. Det sista lediga, det var många barn den dagen (de har "bara" 5 förlossnigsrum här).

Klockan 11.30 var vi inskrivna. Vår barnmorska hette Hanna och var jättemysig. Hon pratade lite om våra önskemål och satte på CTG:n. Sedan lämnade hon oss i ca 10 min och kom sedan tillbaka och läste av kurvan som var helt utan anmärkning. Efter det så gör man en snabb undersökning och konstaterar att tarmen är tömd, cervix utplånad, huvudet ligger ovanför spinae och jag är 5 cm öppen.

Sedan frågade hon vad vi ville ha för dryck på rummet och om jag ville bada. Vid det laget började värkarna bli riktigt vassa och kom med ca 3 minuters mellanrum (värkstart till värkstart). Jag avböjde badet då jag kände att det var ett för stort avbrott i koncentrationen bara att komma i. Sedan lämnade barnmorskan oss efter att ha sagt att vi ska ringa på klockan om vi vill något och att jag ska säga till när jag känner att jag tycker att det är dags för lustgas.

Vid 12.40 så känns värkarna riktigt otrevliga (inte för att värk någonsin är behaglig) och jag känner att jag vill ha lustgasen nu. R ringer på klockan och en sköterska kommer in fixar i ordning gasen och instruerar R så att han kan hjälpa mig att höja och sänka dosen vid behov. Barnmorskan tittar in en snabbis för att kolla läget, jag klagar lite över enormt tryck mot baken. Det känns som om jag konstant ska bajsa på mig så fort det kommer en värk men samtidigt så vet jag att det inte är krystning det är fråga om. Barnmorskan konstaterar att hinnorna buktar hårt och trycker bakåt så hon erbjuder att sticka hål på dem om jag upplever att det blir för mycket att stå ut med.

Nu börjar värkarna komma riktigt tätt (vi klockar inte längre) och kännas VÄLDIGT otrevliga dessutom kommer de i "tvåfas" vilket jag känner igen från mina tidigare förlossningar (två mycket vassa värkar som kommer med så tätt mellanrum att du inte hinner slappna av mellan och sedan en något längre paus och så fortsätter det på samma sätt) och jag inser att nu är det inte långt kvar. Trycket bakåt är överväldigande och jag lyckas väsa åt R mellan värkarna att jag vill ha hål på hinnorna.

Ca 13.15 ringer R på klockan och en sköterska kommer in. R säger att BM erbjudit håltagning. Sköterskan svarar att hon ska hämta BM men att hon är inne på det andra förlossningrummet så det kan ta någon minut.

När nästa värk kommer så känner jag hur trycket blir intensivare och att jag vill trycka ifrån med fötterna (jag halvsitter i sängen med rullar under knäna för att slappna av i benen) så jag sparkar undan rullarna och tar spjärn mot värken. Helt tvärtom hur jag arbetat tidigare då jag försökt att slappna av och inte spänna en muskel. Jag inser att krystningarna inte är långt bort. Vid nästa värk känns tvånget att pressa ifrån ännu starkare och jag trycker även ner baken när jag pressar ifrån och då känner jag hur det börjar trycka mot slidöppningen.

Eftersom det inte är något direkt uppehåll mellan värkarna nu så försökte jag desperat få kontakt med R genom att stirra lätt hysteriskt på honom över lustgasmaskens kant. Som tur var så fattade han snabbt att nåt var på G. Han sprang ner till fotändan av sängen för att kolla läget och stirrar tillbaks på mig och utbrister "oj, vänta ta det lugnt!" samtidigt som han slänger sig tillbaka och ringer hysteriskt på klockan.

13.22 kommer BM inspringande, huvudet buktar ut och står så gott som i genomskärning (enl. journalen). Barnmorskan säger till mig att sluta ta i och att flåsa istället och vänta på nästa värk. Vad då nästa...trycket är enormt och jag flåsar till och trycker sedan för allt vad jag är värd och känner hur vatten spolas ut samtidigt som axlarna passerar och resten av kroppen spolas ut och så försvinner smärtan som genom ett trollslag. Helt fantastiskt!

13.23 jag lutar mig framåt och ser en liten blå krabat som landat på mage i sängen mellan mina ben. Det tog mig ungefär en halv sekund att upptäcka den enorma blårödlila pungen. Det är en pojke! Nu lyfts han upp av barnmorskan och läggs på mitt bröst. Han är så himla liten, han är gråblå som en "blek liten smurf" men samtidigt det mest underbara jag sett i hela mitt liv! Färgen tar sig snabbt och han blir skär och fin och protesterar högljutt utan hjälp.

13.35 Placentan krystas ut utan anmärkning. Jag får en injektion för att hjälpa livmodern att dra ihop sig då den hade lite svårt att "komma igång".

Efter att ha lämnats ensamma i en timme så kommer barnmorskan och sköterskan in för att prata lite med oss och för att kontrollera bebis. Hon väger, mäter och tar ett huvudomfång. Resultatet visar 3595 g tung och 49 cm lång.

Idag fyller min mellanbuse hela 6 år!
Grattis på födelsedagen älskade busunge!

Vad är det som händer?

2010-04-13T14:14:00.007+02:00

Vart sjutton tar tiden vägen? Jag hinner inte med! Här lallar man omkring och tar det lugnt och så rusar tiden bara iväg. Finns det ingen broms?

Familjens nykomling har redan hunnit bli två månader och han har vuxit helt otroligt mycket!

Han är en mestadels nöjd liten kille vår lilla gris. För tillfället sitter han i sin "stol" här bredvid och pratar med en groda. Det låter så härligt när de jollrar. *njuter*

Pysslandet går det lite sådär med. Jag passar på så fort tillfälle ges men det blir inte så långa stunder åt gången. Jag har övat lite på för mig nya tekniker och stickar nu på en halsduk i dubbelsidig patentstickning. Vet inte om det heter så men tekniken gör så att det blir olika färg på fram och baksidan. Fortsätter det i den här takten så är den nog färdig till nästa vinter. *s*

Jag har börjat på en vågfilt/ripplefilt av restgarner i bomull också. Det blir ännu en i retroinspirerade färger eftersom jag har en hel del sånt liggande. Vi får väl se hur lång tid det tar.

Jag har en del idéer och funderingar symässigt också så jag hoppas kunna få lite sytt framöver. Men det är lika bra att inte göra upp några stora planer då man får ta en dag i sänder med bebis. Man vet ju aldrig hur dagen ser ut i förväg.

Lyxig långfredag och nytt namnsmycke

2010-04-02T23:01:00.012+02:00

Tidigare idag skjutsade vi de tre grabbarna bus hem till moster, mormor och kusinerna för övernattning.

Jag och maken fick nämligen möjlighet att lyxa lite och gå ut och äta på Kronans Kök i Trosa. Himla mysigt ställe precis intill Trosa kanal. Det måste vara helt underbart mysigt att sitta ute där på sommaren.

Maten var fantastiskt god. Toast skagen till förrätt, pepparbiff på oxfilé med friterade potatisklyftor, haricovert och grillade plommontomater till varmrätt och så pannacotta med hallon och blåbär till efterrätt. *mums*

Tyvärr så fick vi inte njuta länge nog av den fantastiska maten. Vi hade nämligen med oss lillgrisen och han var inte alls lika imponerad av att vara på fin restaurang. Han som när vi är hemma sover större delen av kvällarna i sin vagn eller på en kudde i soffan hade inte alls lust att slappna av och sova på restaurangen trots att det var lugnt och nästan folktomt. Jag antar att det var miljöombytet eller kanske den långa tuppluren i bilen. Hur som helst så uppskattade lillgrisen helt klart tiominuterspromenaden från och till parkeringen bäst.

Men jag ska inte klaga, vi fick komma ut en sväng och lyxa till det lite. :-)

Idag premiäranvände jag också mitt nya fina namnsmycke. Jag beställde ett halssmycke från Lokatts Smycken för ett tag sedan. Smycket är prytt med första bokstaven ur barnens namn.

Om bebis och sockor

2010-03-11T10:19:00.025+01:00

Vår lillgris har hunnit bli en hel månad redan!

Hur gick det till? Han föddes ju nyss! Tiden formligen rinner mellan fingrarna känns det som. En liten bebis tar väldigt mycket mer tid i anspråk än vad man kan tro och det är inte mycket man får gjort. Ändå säger folk att bebisar bara äter och sover när dom är så här små, kan inte riktigt hålla med om det då vår lillgris är väldigt social och vaken.

Bilder från BB några timmar efter förlossningen.

Här är lillgrisen en månad gammal.

Det blir inte så mycket handarbetat nu med lillgrisen som kräver uppmärksamhet. Trött heten gör sitt till också. Det tar ett tag för kroppen att ställa om till det nya normalläget med avbruten sömn, ammning och så vidare. Man får helt enkelt nöja sig med att göra lite i taget. Det går det med, det tar bara väldigt mycket längre tid.

Sockarna jag började på under de sista två dagarnas väntan innan lillgrisen kom gjorde jag iaf färdigt första veckan hemma. Sen har det tagit mig ytterligare tre veckor att fixa till bild och lägga in i bloggen. Man får ju nästan skämmas men jag skyller helt kallt på lillgrisen här då man endast får korta stunder framför burken numer. ;-)

Klassisk raggsocksmodell i blandade sockgarner. Det kryddigt regnbågsfärgade garnet är självrandande och ett av mina favoriter färgmässigt. Sockarna är paketerade och adresserade för att flytta vidare till min vän Linda som tack för det fina bäddsetet + bonus som hon skickade över inför lillgrisens ankomst.

När jag ändå pratar sockar så måste jag visa upp ett par av de hällösa babysockar jag stickade till lillgrisen medan jag väntade. De funkar perfekt till de små små fötterna och kasar inte av som sockar annars så lätt gör. Jag stickade vanlig resår först och sedan fortsatte jag med förskjuten resår (spiral) och så avslutade jag med en klassisk socktå. Blev kanon!

Stillsamt firande, snö och bebisinspektion

2010-02-21T21:27:00.001+01:00

Jag fyllde år i veckan, tyvärr så kändes det inte som mycket att fira med tanke på omständigheterna. Vi hade tidigare planerat att min mor, syster och systerdotter skulle komma hem till oss på lördagen för att fira födelsedag och inspektera familjens nya medlem. När vi fick höra om mormor så trodde jag att det skulle bli inställt men efter att ha pratat med min syster så bestämde vi oss för att köra på ändå. Det visade sig att även min mor ville komma trots allt så vi höll fast vid ursprungsplanen.

Min mormor skulle ha fyllt år igår så på sätt och vis så firade vi henne också fast hon inte längre finns med oss. Det kändes skönt att umgås och ha trevligt tillsammans trots mormors bortgång och speciellt att vi kunde skratta mitt i all ledsamhet. Jag tror att mormor skulle ha gillat det.

Lördagens sammankomst handlade också till stor del om lillebror. Det var dags för hans mormor, moster och kusin att få inspektera vårt femte underverk live. Han charmade dem totalt förstås (jag är inte ett dugg partisk). Här är han 13 dagar gammal och kollar in sin mormor.

Helgen bjöd annars på kyla och snöstorm. Det var riktigt ruggigt väder. Det avskräckte dock inte vår mellanbuse som var bjuden på utekalas med pulkaåkning och korvgrillning. Vi försökte få honom att avstå och vara hemma för att vänta in gästerna istället men det var han inte det minsta intresserad av. Han skulle minsann åka pulka! Att det var -11 grader och i princip full storm verkade inte bekymra honom ett dugg så pappa och han drog iväg. Väl påpälsade förstås.

Kalaset skulle ha varat i två timmar men efter en timme var mellanbusen och pappa hemma igen. Det visade sig att barnen fått nog efter 45 minuter så kalaset fick sluta lite tidigare än planerat. Själv är jag imponerad av att de höll ut så pass länge som de gjorde!

Under eftermiddagen fick vi meddelande om att ett antal småvägar i trakten stängts av då plogbilarna inte hann med och de stora vägarna prioriterades. Det blev lite oroligt när min syster skulle hemåt men det gick bra trots snöiga vägar. Hon hade gärna fått stanna över natten men hon kunde inte lämna djuren där hemma så hon trotsade stormen. Mor stannade kvar som tur var.

Vinden avtog under natten men snön fortsatte falla. Vi har nu enorma mängder!

Och mitt i glädjen kommer sorg...

2010-02-16T23:46:00.005+01:00

♥ Vila i frid lilla mormor ♥

Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner,
alla på dig skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.

Carl Jonas Love Almqvist

Redan en vecka!

2010-02-15T12:14:00.004+01:00

Idag är lillgrisen en vecka gammal! Redan en hel vecka! Hur gick det till? vi lämnade ju just BB!

Trots att allt fortfarande är nytt med bebis här hemma så känns det som om han alltid varit här. Jag vet ju att för en dryg vecka sedan låg han fortfarande i min mage men ändå är det svårt att ta in. Det känns inte verkligt helt enkelt.

Vi har börjat landa efter att ha återgått till att bara ha familjen här hemma. Pojkarna börjar vänja sig vid lillebrors närvara så pass så att de inte hela tiden vill komma och greja med honom utan bara då och då. Fascinationen är fortfarande stor dock. Det är så härligt att se deras förälskade ansiktsuttryck när de pysslar med sin lillebror. *love*

Amningen funkar toppen. På dag tre rann mjölken till och lillgrisen har greppat bra från start så jag har sluppit skavsår och massa ont. Lite ömt är det förstås på grund av ovanan och sprängfyllda bröst mellan varven men det stabiliserar sig snart. Det ska bli intressant att se hur mycket han gått upp när vi får väga in på BVC. Han hade bara förlorat 100 g innan mjölken kom igång så förhoppningsvis har han tagit sig förbi födelsevikten redan.

Än så länge har vi det lite vardag light här hemma. Maken har ledigt den här veckan ut så han tar hand om hämtningar och lämningar av de större barnen. Nästa vecka har vi sportlov här och då är barnen hemma med mig. Första veckan hemma ensam med alla barnen, ska bli intressant. Men jag tror det kommer gå utmärkt, de är så hjälpsamma när det gäller lillebror. Men efter lovet är det tillbaka till vardagen ordentligt med hämtningar och bussande fram och tillbaka.

Härligt med ett snöfyllt sportlov i och för sig men allvarligt talat är jag rätt så trött på snö och vinter nu. Jag vill ha vår och barmark. Jag vill gå långa promenader och känna solen värma. Men det kommer väl snart får vi hoppas, det är ju redan mitten av februari. Vilken vinter vi haft i år!

I veckan startar födelsedagsracet i familjen. Egentligen startade det redan i januari med dotterns födelsedag och fortsatte förra veckan med lillgrisens ankomst. Nu i veckan fyller jag, min mormor och min morfar. Sedan är det lugnt i dryga två veckor innan syrran fyller. Födelsedagarna duggar tätt här i början av året. Sen har vi ungefär en varje månad resten av året.

Jag har faktiskt fått lite stickat trots nyfödd bebis här hemma. Jag passar på när han sover. Så jag har stickat en och en halv socka. Inte illa pinkat om jag får säga det själv. Får se hur lång tid det tar mig att färdigställa. Kanske jag kan vara klar innan veckans slut iaf. Han sover ju trots allt en del. *s*

Han är här nu!

2010-02-09T21:56:00.007+01:00

Söndagen den 7:e februari passerade och var en ganska händelselös dag. Beräknat förlossningsdatum passerades tre dagar tidigare och humöret var inte direkt på topp.

Vi hade haft skiftbyte av uppbackare och min mor åkte hem efter att ha bott hos oss i fjorton dagar och svärmor var nyanländ. Jag kände mig som en elefant och jag kunde inte låta bli att tycka synd om min mor som blivit snuvad på lillebrors ankomst.

Maken hade i flera dagar sagt att den 7:e blir det bebis. Inte för att jag trodde honom men man hoppas ju ändå alltid lite. Men som sagt, dagen passerade och då jag sovit väldigt lite natten till söndagen så gjorde jag tidig kväll.

Jag småslumrade tills maken kom upp och lade sig vid 22-tiden. Vi låg och pratade lite och jag somnade sedan om.

Vaknade sedan med ett ryck "mitt i natten" av att jag var extremt nödig. Satte mig upp och fick en känsla av att jag bara drömt att jag var nödig. Men så kände jag att det var nog lika bra att gå upp på toa ändå.

Väl på nere toa kunde jag konstatera att det inte hände mycket. Jag var uppenbarligen inte nödig trots allt men som höggravid kan man ju ändå alltid kissa lite. När jag torkade mig blev pappret mörkt rosa. Förstod då att något var på gång!

Visserligen så visste jag att det är ett osäkert tecken men med tanke på att vi passerat beräknat datum så var det ju ändå ett tecken på förlossningsstart. Bäst att förvarna maken så att vi är beredda. Medan jag tänkte detta fick jag en värk. En inte allt för stark och fullt hanterbar sådan men ändock en värk! Klockan var då 00:45 prick.

Jag gick upp, tände min sänglampa och skakade liv i maken. Sa att inte blir det den 7:e men det kanske bli den 8:e. Tror det tog mindre än en sekund för maken att stå klarvaken bredvid sängen med byxorna i högsta hugg för att i nästa sekund säga till mig att få på mig kläder så vi kan åka. Samtidigt kommer värk nummer två som är lite kraftigare än den första.

Jag klär på mig medan maken väcker svärmor och informerar om läget. På väg ned kommer värk nummer tre och jag känner mig så där nödig igen. Ber maken ringa in till förlossningen och poängtera att vi kommer in direkt pga förra förlossningens snabba förlopp. Själv går jag på toa och den här gången samarbetar kroppen samtidigt som jag får ett par värkar till.

Väskorna står klara i hallen så det är bara att klä på sig och gå. Värkarna kommer regelbundet och tätt hela vägen in och intensiteten ökar för varje. När vi kommer in till stan har jag så ont att jag flåsar och skriker om vart annat. Det trycker och spänner oerhört!

Väl vid sjukhusentrén duggar värkarna väldigt tätt och det trycker något otroligt. Det känns som om det är dags att hjälpa till att trycka på vilken sekund som helst och jag får stå dubbelvikt över en parkbänk för att ta mig igenom värken.

Under tiden ringer maken hysteriskt på dörrklockan och försöker få kontakt så vi kan komma in. När det väl öppnas för oss blockerar han dörren med våra väskor och springer efter en rullstol som jag får slänga mig ned i. Han springer med mig i rullstolen till hissen och jag har en kraftig värk hela vägen upp till femte våningen.

Vid dörren till förlossningen väntar barnmorskan och sköterska. De konstaterar direkt att jag har kraftigt framskridna värkar. Jag förs in på ett rum och får slänga av mig kläderna samtidigt som jag går in och hoppar upp på sängen. Det görs omgående en undersökning som visar att jag är 10 cm öppen och har kraftigt buktande hinnor men att en liiiten, liiiten kant återstår.

Samtidigt som bm avslutar undersökningen börjar det trycka på. Krystar kraftigt och ett ljudligt poffande ljud hörs i hela rummet och i samma sekund kommer ett kraftigt plaskande när fostervattnet sprutar ut över säng, barnmorska, sköterska och halva golvet. Det kommer ytterligare en kraftig krystvärk och halva bebis huvud är ute.

Krystvärken avtar och jag känner hur anspänningen i huden runt huvudet är enorm och grips av lätt panik. Samtidigt säger barnmorskan att om jag kan ta i och krysta trots att värken klingat av så ska jag göra det. Börjar trycka på allt vad jag kan samtidigt som jag skriker hysteriskt. Det var nog det mest smärtsamma jag upplevt någonsin! På samma gång kommer nästa krystvärk och lillebror far ut som ett skott med navelsträngen lindad löst ett varv runt halsen.

2010-02-08 klockan 01:36, fyrtionio minuter efterden första värken och efter åtta evighetslånga och oerhört smärtsamma minuter inne på förlossningen är han född vår underbare älskade lilla August. 3885 g tung och 50 cm lång.